I torsdags brast det för mig på terapin. Vi pratade om morfar och då kom tårarna och de ville inte sluta. Jag bara grät och grät och kippade efter luft. Så bestämde personalen att det nog var bäst att jag var med dem inne i huset. Varför? Jag hade ju inga planer på att ta livet av mig, jag fortsätter ju leva dels för att jag vet att morfar ville att jag skulle kämpa.
Jag älskar dig morfar <3
Jag har ju flyttat till flygeln och idag har jag äntligen fått in alla kläder i garderob och byrå, jag har bytt sängkläder och plockat med saker. Och ikväll ska jag tvätta. Wohoo, jag är igång!!
Men allt detta tar på krafterna, så nu är jag trött. Och dessutom så är vi uppe ganska sent på kvällarna i flygeln. Men det är kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar