Behandlingshem

Vaknade 07:40 och bestämmde mig för att gå upp. Kunde inte somna om.
Igår pratade jag och psykologen mer om behandlingshem. Och jag frågade vart det kunde tänkas ligga. Hon svarade att de håller på att undersöka ett par i stockholm och något i norrköping.
Känns lite främmande detta. Fast egentligen inte. Jag har ju varit på psyk förut och det är väl kanske som att vara på ett behandlingshem, fast man får mer hjälp på ett behandlingshem.
Vi blev båda helt tysta en stund, jag och min psykolog. Tankarna bara for runt i huvudet på mig. Främst tänkte jag på hur jag nu ska klara skolan. Men då sa psykologen att på de flesta behandlingshem kan man, iden mån man orkar, fortsätta sina studier. Då lättades en tung sten från mitt bröst. Jag hoppas verkligen att jag kan få läsa "därborta", så jag blir klar med skolan någon gång.

Hej!

Gå till Ludvika

I Söndags skulle jag och Kim gå till Ludvika. Men vi tröttna ur efter halva vägen ungefär, så mamma kom och hämtade oss. Så åkte vi till morfars grav och satte dit blommor för han skulle ha fyllt 74 år.

Jag har slutat tagit Cisordinolet idag. Jag lessna ur på att vara som en zombie hela dagarna. Igår sov jag hela dagen, var bara upp för att äta och röka lite, detta på grund av medicinen. Så jag vill inte ta en tablett av den igen.

Bye!

Hemma igen

Det har hänt en del sedan jag skrev senaste gången.

Jag blev inlagd på psyk, vilket var en ganska jobbigt tid. Jag fick ny medicin som gjör mig fruktansvärt trött. Cisordinol tror jag att den heter. Den är iallafall mot röster och ångesten som jag lider av. Denna medicin gör ochskå att jag ser väldigt dåligt. Jag ser suddigt. Men aja. Jag blev inlagd och sov den mesta tiden och rökte. Jag pendlade mellan min säng och rökrummet, kan man väl säga.

Men nu är jag hemma, kom hem den 15:de.

När jag kom hem fick jag nästan en chock av att det var så lungt... eller ja det var lugnt på avdelningen med, men jag hade extra övervakning. 1+ kallades det eller +1, det betydde iallafall att de kollade till mig varje halvtimme, vad jag gjorde, detta gjorde de dygnet runt. Och det var lite jobbigt.

Det är en frihetskänsla att kunna gå ut och röka utan att någon är med. Det är så underbart skönt. För ut fick jag inte alls gå när jag var på avdelningen, inte ens med personal.

Nu mår jag sådär igen. Jag har nästan ingen ångest, men jag är deppig som bara den.

Idag börjar förövrig skolan igen, för min del. Men det pratas också om att jag ska in på behandlingshem. Eller ja.. jag och min psykolog pratade om det igår. Så vi för se hur det blir.

Puss Hej

Hejdå välden!

Jag har nyss tagit flera smöntabletter och hoppas på döden. Nu säger jag hejdå till alla som bryr sig.
Blir väl kanske psyk idag, om in nu skulle undra vart jag tog vägen...

Hej då världen!!

Tagit bort stygnen

Idag har jag varit till vårdcentralen och tagit bort stygnen. Det var inte alls så farligt som jag minns det från när jag var liten och tog bort stygnen på knäet som jag hade. Det gjorde inte ens ont, det känndes knappt.
Hon som tog bort stygnen sa att det hade läkt fint och att det var lite konstigt att jag var så blå runt såret, men att det skulle försvinna.

Idag fick jag också kläderna (tröjorna) som jag hade beställt. Men jag har inte provat dem än. Känner mig så äcklig och vill inte smutsa ner kläderna.
Jag andas smuts och jag lortar ner omgivningen och dem som står mig närmast.
Jag vill bara vara själv just nu...

Paint it black

Var nyss ute och rökte. Nu sitter jag här vid datorna igen och lyssnar på musik, Type O Negative är en ny favorit.
Har inga planer för dagen, förutom att bara överleva.
Jag har inte skurit mig på typ tre- fyra dagar, men lusten finns där. Men jag måste hålla ut, för att få pengar avdragna från skulden. Men vad händer när skulden är "avarbetad"? Kommer jag att börja igen då?
Igår mådde jag verkligen skit. Jag hade starka självmordstankar och jag funderade på att lägga in mig. Jag har fortfarande sådana tankar och det kan nog bli inläggning vilken dag som helst... Jag måste för att få komma bort, övervakning/personal runtomkring mig dygnet runt, så jag inte tar livet av mig. Jag fattar inte varför det svänger så fort. Ena dagen är jag "speedad" och manisk och andra dagen ligger jag bara i sängen och gråter tyst för mig själv. Det är inte kul detta. Fan!

Hej!