Ett klagoinlägg som kan hoppas över

Är på lite bittert humör så här kommer ett klagoinlägg (ja, det går att slippa läsa det om ni inte vill fyllas av min negativitet). De två saker som jag stör mig på just nu är: den obefintliga julstämningen och skräppost.

1. Den obefintliga julstämningen.
Vad är det som händer så fort man blir lite äldre? Är det inte okej att då få känna julstämning något mer? Tydligen inte då jag gick ifrån att vara ett barn på natten innan julafton, fylld av spänning och förväntan, till att inte känna ett skit. *poff* Lika snabbt som en fingerknäppning.
Kunde det inte ha kommit lite successivt? Lite pö om pö? Kunde jag inte bara ha fått "växa ifrån" det? Men nej. Den rycktes ifrån mig. 
Julen numera handlar om mat. Mat, mat, mat. Ja, men tänk på den goda maten.
Ja visst är det gott, och trevligt när familjen samlas. Men visst får vi äta och samlas även andra helger? Och detta utan att vi ska behöva le lite falskt och säga att allt är så bra. God Jul och allt det där.

Vad önskar du dig i julklapp? Är en sådan fråga som iallafall jag ställer till olika människor. Standard svaret är: Ingenting.
Det är väl klart att det finns något man vill ha. Eller? Säger man det bara för att vara artig och inte vill vara till något besvär?
Här försöker jag bringa lite julstämning i form av materiella saker, precis så som man ville ha det som liten då man kände julstämningen, men nej.
Kanske borde jag, för att vara lite annorlunda, göra en lång önskelista och dela ut till de i min närhet.
Jag gillar julen, missförstå mig inte, men vart är den där julstämningen jag hade när jag var liten? Ge mig åtminstone lite tillbaka.

2. Skräppost
Det måste vara så att jag deltar i olika tävlingar på nätet i sömnen. Och bra på att vinna är jag också tydligen. Jag har någon så enorm tur.
Öppnar jag skräpposten så möts jag direkt av: "Du har vunnit!", "100 000 kr väntar på dig!", "Grattis din mail har blivit utvald!". Eller denna är också fin: "Prova Viagra..." (Och vad ska jag med det till?!)
Skräppost till förbannelse.

Julbelysning

Oj vilken helg. Den har verkligen bara flugit förbi.
Helgen har bestått av djursjukhus, oro, umgås med älskling och nu på kvällen har jag fått upp lite julbelysning också.
Just idag har jag varit på lite smådåligt humör. Men det har sin förklaring.
Ensam, deppig, mätt och trött. Så ser min söndagskväll ut. Bara att försöka ladda för en ny vecka.

Fröken Duktig

Gick till gymmet i morse, det gick bra trots att jag vaknade med ångest och en stark ovilja. Känner mig negativ. Jag hade hopats på att det berodde på det regniga och mörka vädret som dominerat ett tag. Men idag skiner solen, och inte fan känns det något bättre.
Jag var duktig. Ingen Sobril på nästan 1 vecka. Men jag tog en nyss, fail. Jag var ju så duktig denna vecka och jag ville fortsätta vara duktig, "fröken duktig", även om det betydde att jag plågade mig själv i onödan. För det gjorde jag ju egentligen också.
Allting har två sidor.

Less. Trött. Orkeslös. Meningslöshet.
Ändå gör jag allt jag kan för att må bra. Jag var och tränade, jag tvingar mig att äta, jag testade att sitta en stund i solen på balkongen. "Fröken Duktig" kikar fram.

Hur svårt ska det vara att bara få må bra? Att få må bra i lite längre perioder. Vad gör jag för fel?
Eller är det mitt fel? Kan man byta ut hjärnan. Nej, man kan väl inte det. Så jag tar till flykt istället. Enfaldiga Fröken Duktig, försvinn.

Snart måndag

Så närmar sig en ny vecka med en massa måsten. Känner mig inte alls pepp på en ny vecka, men vad finns det att göra. Det blir ju snart helg igen.
Och på onsdag firar ju faktiskt jag och älsklingen min 2 månader tillsammans. Så det finns ju saker att vara glad över också, naturligtvis.

Hoppas på att min psykolog gör mig klokare imorgon angående mina blodprov. Har blivit kallad för ytterligare 3 tester. Jag vill veta vad de inte säger till mig.

Snart får det bli sängen.
Huvudvärk på gång och jag kan tänka mig att det är sömn som behövs.

Dåligt uppdatering

Det blir dåligt med uppdateringar märker jag.
Har mått dåligt både fysiskt och psykiskt den senaste veckan och har inte riktigt orkat med någonting. Elektriciteten har lugnat sig för denna gång. Men jag kan tänka mig att den kommer att göra sig påmind vid sista nedtrappningen, alltså när Zoloften försvinner helt.
Denna fredagkväll har tillbringats med lite tv, vin och först sällskap men sedan ensamhet. Det är ju sjukt vad jobbigt det är att vara ensam när man inte har varit det på ett tag. Jag saknar min älskling som jobbar denna natt.

Nu kokar jag pasta. Ja, jag blev lite hungrig såhär på kvällningen.
8 plusgrader och regn i övrigt, och det är 19 november. Underligt.

Stand my ground

Tänkte jag skulle ge mig på att laga riktig mat för första gången på ett tag. Tappade lusten för ett tag sedan och det blev ännu värre när jag bodde helt ensam. Det är ju så tråkigt att laga mat till sig själv och sedan sitta och äta själv. Men då älskling har stått för majoriteten av matlagningen nu så tänkte jag att det var dags att bjuda igen. Inte mer än rätt.

Ska snart iväg på terapi. Känner mig opepp på att gå ut då det är svinigt kallt. Får leta på lite varma kläder så går väl det också.
Humöret är något neråt, men ändå på en okej nivå.
I stan my ground and won't give in.

Lillasysters blogg

Så går ni in och kollar på min lillasysters blogg också tycker jag: http://lindstrommedmera.devote.se/

Andas = Röker

Tog tag i städning. Snart klart, bara moppning av golv kvar.
Elektriciteten säger mig att jag borde ta det lugnt, men jag kan ju inte ge mig nu. Har ju så lite städning kvar.
Andningspaus = Rökpaus. 
Hörde ryktes väg att det kommit snö här i närheten, vilket jag fick bekräftat av pappa. Den ligger dock inte kvar. Med andra ord så kom snön 2 dagar tidigare än vad jag gissade på.

Elektricitet

Denna vecka har bestått av lite olika delar både bra och lite sämre. Jag kan meddela att jag har börjat trappa ner Zoloften och upplever samma uttappnings-symptom som med Cipralexen. Känslan av att det strålar elektricitet från hjärttrakten och ut i vänster arm än så länge, men jag vet att det snart kan komma att kännas i hela kroppen. Men jag vet också att det kommer att gå över helt.

Kylan ilar in till benen i kroppen. Det är så fruktansvärt kallt och mörkt ute. Älskling jobbar och jag köpte en godispåse och tänkte tröstäta lite. Tröstäta bort lite ensamhet, smärta och ångest. Jag tror jag tar på mig lite av världens alla problem denna kväll.
Men nu när godiset är köpt så känner jag inte alls för att äta det.

Instängda ord

Jag tänkte att jag skulle skriva något inlägg här, men jag är som vanligt tom på ord. Jag fattar inte vad det är som har hänt. Jag har tankar på att sluta med Zoloften, ifall att det är dem som påverkar mina ord.
Jag tycker inte om att mina ord är instängda. Eller med andra ord: Jag hatar det!
Det känns som om min tankeverksamhet är nästintill obefintlig, men jag vet att jag tänker. Jag tänker så mycket kanske, att det är det som är problemet.
Har känt att jag har börjat svamla en massa, de ord som kommer ut är inte alls de jag tänker och det blir bara fel. Eller det blir iallafall inte rätt. Vad är det som händer? Vad är felet?

Får besök

Inväntar besök från finaste älskling.
I övrigt: Trött, ont och sliten...

Plågar håret

Jag plågar mitt stackars hår med två blonderings omgångar och nu hårfärg. Nu blir det iallafall förhoppningsvis så rött som jag vill ha det.
Imorgon är det restaurang besök. Ska bli trevligt, så ser framemot detta!

Fusk

Jag erkänner att jag fuskade lite på gymmet idag... 20 minuter kondition och sedan ca 30 minuter i massagestolen. Och jäklar vad den knådade på och vred på mig. Men det var väldans skönt och behövligt kände jag. Fått i mig lite frukost och blev nu trött i vanlig ordning igen. Började ju nästan fundera på om jag var sjuk som vaknade relativt pigg i morse, men det är lugnt, det har ornat till sig nu.
Åh vad trött jag är på att vara trött.

Får se vad denna dag annars har att bjuda på. Skulle behöva ta en sväng med dammsugaren här hemma, har jag upptäckt.

Jakt

Fucking överkörd känns det som. Kanske blev jag det, men vem fan bryr sig?
Har i övrigt haft underbara och mysiga dagar med Älskling. Trots att jag idag fick springa på vartenda apotek här i stan idag för att kunna hämta ut meds. Tackar hjärtligt för snälla människor med bil som skjutsar omkring på mitt arsle.
Sista apoteket jag var på, och när det var min tur, så sa jag direkt: "Nu ber jag till högre makter att ni har Sobril". Hon bakom disken skrattade till lite (jag skojade inte, men ja.. jag var desperat på grund av ångesten) Jag kom på efteråt att jag dock lät som en riktig pundare. Men jag kände bara detta starka behov av att få ner ångesten.
Trött och seg, mmmhhmm prova själv att spela mahjong på lugnande. Det går seeeegt. Det gå inte alls.
Ska alldeles snart hoppa i säng.
Gym står på schemat imorgon bitti. Jag både ser framemot det och inte.
Nåväl, slut pladdrat från mig.

Gråta eller skrika?

Första bowlingspelandet på väldigt länge, det gick förvånansvärt bra.
Den här dagen är i övrigt inte alls min dag. Vet inte om jag ska lägga mig ner och gråta eller om jag ska skrika rakt ut. Ont i kroppen, helt slut både fysiskt och psykiskt. Ghaaaarrr... Känner mig så fruktansvärt skör just nu.
Hämta ut meds kunde jag inte för apoteket hade problem. Ja men mina problem då? Nej jag får väl ägna min lediga dag imorgon till att krångla på apoteket på lasarettet. Och där är det så sjukt segt. Plus att de ändå aldrig har det som jag ska ha.
Dör nu lite grann, men återkommer.