2 år (kan vara triggande)

Denna månad är det 2 år sedan jag skadade mig sist. Okej, som jag skar mig sist. det finns ju fler sätt att skada sig på, men whatever.

Jag har hållit på att trilla dit igen, flera gånger. Senast igår kväll.
Ju mer jag tänker på att det var länge sedan, desto svårare blir det. Det är aldrig lätt detta med ett självskadebeteende. Jag vet att jag kommer att få kämpa emot detta så länge jag lever. Kanske blir det lättare med tiden, men hur länge ska jag behöva vänta innan det där sköter sig själv?

Det är fortfarande så att jag inte gör mig illa för att skada andra, göra andra ledsna.
Jag har ännu inte fått mig att stå emot för mig själv. För min egen skull. Nej, jag gör det för andra.
Det må vara ledsamt, men det är sanningen.

Ibland är det så ledsamt att jag tänker att jag borde vara själv, ingen i min närhet över huvudtaget, inte ens familj, då skulle det inte göra något om jag skadade mig igen. Om jag råkade...

Jag får höra så mycket positivt om mig själv. Att jag är duktig som har hållit upp så länge, att jag ser ut att må så bra osv.
Jag kan inte förstå att jag är så dålig på att visa hur jag känner. Därför kommer jag imorgon att påbörja ett stort jobb med mig själv i terapi. Jag kommer att få utforska mig själv. Jag är nervös, så nervös.
Jag kommer också att påbörja en utredning om eventuell personlighetsstörning, då jag har så svårt att visa vad jag känner. Samt utforska varför jag inte blir att må bra. Jag har mått dåligt i 7 år nu, och det har fått både mig och min psykolog att fundera.

Förlåt mig för detta inlägg, kände bara att jag behövde få ur mig det.

Detta har hänt:

Jag verkligen avskyr att inte ha en dator med Internet hemma. Man blir ju alldeles låst, man blir inte uppdaterad, och allt kräver att man har en dator hemma numera. Usch, jag får nog ta tag i den saken, tror jag...

Lite uppdatering kring vad jag har tänkt på den senaste tiden. 

Bamse och Migrationsverket. 

Alla har vi nog hört att Bamse, världens starkaste och snällaste björn, har fått till uppgift att berätta för asylsökande barn hur det kan gå till.
Detta gör mig både arg och ledsen. Det är väl inte Bamses sak att behöva linda in något så komplicerat i en mjuk bomullsfilt? Ska Bamse behöva vara den som kan fara med osanning?
Rätta mig gärna om jag har fel, men jag tycker att det är synd att Bamse lät sig köpas på detta sätt.





Störningsmoment (21/5 lördag morgon)
"Bitter-fittan Nour". 
Jag sitter och kollar på nyhetsmorgon lördag. Det visas ett reportage från från en motormässa i Barkaby, då plötsligt dyker en ovanligt dryg människa upp. Vem dyker upp, skrikandes, svärandes och beter sig allmänt illa och stör mig i min trötthet denna morgon, om inte Nour?!
Jag har lyckats undvika människan hittills, jag har lyckats undvika henne, men just denna morgon dyker hon upp: spottandes, snusandes och svärandes över att hon inte kan köra en jävla grävmaskin.
Nej tack till Nour och skärpning till TV4 som matade denna dam med uppmärksamhet.


Igår fick jag, 22:40, ett sms. 
Jag hade precis nästan somnat efter en fruktansvärt tråkig dag. Jag hade länge vridit och vänt mig i sängen, funderat och tänkt över hur jag ska lägga upp detta med cigaretterna.
Då jag inte har några pengar kvar så satt jag och räknade över detta. Jag får röka 5 cigg om dagen, om det ska räcka till på fredag då jag får pengar.
Jag har haft 800 kr att leva på denna månad. Dra då bort 300 kr som hemförsäkringen kostade och som soc inte hade räknat med ännu.
500 kr kvar alltså och då har jag inte någon mat, cigg (är onödigt, men ett måste just nu), tvål, toapapper och annat som man kan tänkas behöva. Får ni ihop det? Nepp, inte jag heller.
Hade det inte varit för mina snälla föräldrar så hade jag inte klarat denna månad. 

Okej, jag ligger alltså och har nästan somnat, nästan slutat fundera över det ekonomiska, då jag får ett sms.
Det är från Comviq.
"Hej! Ditt saldo börjar bli lågt..."
NO SHIT! Är det sant? Jag har för fan inte haft pengar på en halv månad, och så börjar DU klaga också! Jag försöker överleva här! Och när jag äntligen har börjat slappna av och börjat bli trött, då börjar telefon- fan att klaga också.

Ang. frågan om Algrensbilar

Det blev delat mellan:
Vita, gröna och rosa. 
Ingen svarade: Vet inte.
Intressant. Alla har kanske ändå en speciell :)

Biverkningar

Biverkning av ett liv utan internet ger bloggtorka. Ber om ursäkt för detta.
Appropå biverkningar så har jag börjat med den stämningsstabiliserande som ska hjälpa mig att inte svänga så i humöret. Det går bra... sakta. Den ska trappas upp väldigt sakta för att inte ge utslag (vilket är en allvarlig biverkning man kan få av denna sorten).
Det jag dock upplever är att jag är mer nedstämd, mår illa (emellanåt) och blir trött.
När jag blir att må sämre så sätts verkligen allt på prov. Och jag blir att tvivla på mig själv.
* Kommer jag att klara detta?
* Kommer det att bli nå bättre?
* Vad händer om det inte hjälper?

Mycket frågor och ännu inga svar.
Det är påfrestande. Jag vet inte längre vad jag känner, och emellanåt bryr jag mig inte. Jag hamnar i så pass djupa svackor att jag får självskadetankar och ibland önskan om att få dö. Jag bryr mig inte om vad som händer hos andra, jag orkar inte bry mig om vad andra säger.
Jag blir loj och orkeslös.

 Just nu är jag hemma hos pojkvännen.
Vi har just kikat på RIO, som var bra. Den hade en del bra skämt och den var sådär lätt att kolla på, om man inte riktigt orkar bry sig om omvärlden.

Känner mig ynklig

Men hallå?! Det kan ju för fan inte vara sant! Jag hann inte ens bli helt frisk från min förra förkylning innan jag åker på nästa. Helt otroligt.
Jag pratade med min psykolog om att jag åker på minsta lilla förkylning om någon i min närhet är sjuk, att jag är trött på att vara konstant trött. Hon skulle be läkaren om en remiss till LAB, så ska jag få gå dit och ta blodprov och kolla mina värden.
Jag kan tänka att det är lika bra. Kanske kan de se där om någon inte är som det ska. Eller att allt är som det ska, då behöver jag inte fundera mer över det.
Sedan är det ju inte en jätte roligt upplevelse att gå och ta blodprov. Jag har inte problem med varken nålar eller blod, men det är lite obehagligt ändå. Det är något jag inte gör varje dag. och bli därför ganska snabbt orolig och spänd i kroppen.

*Hostar och snörvlar som en tok*
Känner mig ynklig. Känner mig liten och jag behöver tröst. Tur att pojkvännen slutar för dagen snart.
Det är förresten hemma hos honom jag sitter nu. Jag har ju fortfarande inte någon dator i min lägenhet. Så går det när man är fattig.

Blixtar

Det är hemskt dåligt just nu. Jag är ledsen nästan hela tiden och jag får emellanåt riktigt svårt att hålla tillbaka tårarna.
Det är för mycket, jag orkar inte.
Jag orkar inte med människor, jag orkar inte riktigt vara nå vidare social. Men vem bryr sig?

Igår såg jag både en svart hund, som var glad och viftade på svansen. Dock så såg inte Per den.
När jag skulle sova så frös jag så mycket att jag skulle lägga på mig filten också. Och då upptäckte jag att jag såg blixtarna när jag fick stötar. Jag gnuggade händerna mot filten och fick flera stötar. Det var ganska coolt.

Idag har jag trillat i färgburken och blivit svarthårig. Nu kan jag ha mina extensions utan att det ser alltför konstigt ut. Så jag är nu både svarthårig och långhårig.
Jag bakade också en äppelpaj, bara för att hålla mig sysselsatt.

Äppelpaj

Piller krångel

Hade läkarsamtal idag.
Det blir bara en massa krångel när man äter p-piller har jag lärt mig idag. Jag fick stämningsstabiliserande insatt idag, eller ja, jag ska börja med det på måndag...
Sedan ska jag alltså käka p-pillerna hela tiden och hoppa över sockerpillerna, för självklart krockar de och påverkar varandra... Suck.
Åh, vad trött jag är på piller.

Mår dåligt för övrigt. Höll på att börja grina på läkarsamtalet, helt utan anledning. Det kommer så plötsligt. Men som tur är så kunde jag hålla kvar tårarna i mina ögon.

Hade svårt att somna igår så det blev både propavan och sobril. Jag var tvungen.
Jag grät innan jag somnade. Sedan sov jag oroligt fram till klockan 06:40 när alarmet ringde.

Bilder från Valborg och idag:

Rösta gärna i min lilla undersökning!

VBU- kören, däribland min bror uppträdde på Valborg

Brasan

Valborg

Helgen har varit lugn.
Jag och Per kollade på min bror med körvänner som sjöng igår, vid brasa, det var mysigt. Men fan vad kallt det var. Vi gick ganska snart hem till Per en stund innan min lillasyster hörde av sig.
Hon skulle sova hos mig till idag (1 maj), vilket hon gjorde. Det var trevligt, vi kollade på film och hade det trevligt. Lite bilder har jag tagit på kören och brasan, men det tar vi en annan gång.

Imorgon klockan 8.30 har jag läkarsamtal och så kommer jag troligen att få börja medicinera mot bipoläriteten också.