Två monster

Begäret är något lugnat. Fick mina oliver tillslut. Haha. Nu är ju bara problemet: Jag vill ha mer mer mer! Vad är det för fel?! Får la ta mig några oliver till då.
Har nu två monster på tillfälligt boende, eller blev det permanent eller hur var det nu? ;) Mysiga och fina är de till tusen.
Bra med sällskap när älskling jobbar. Både för mig och katterna alltså.

Lillkiss

Elsa (myser inne i min rökjacka)

Cravings

Det är två saker som jag brukar kunna få cravings över - tonfisk och oliver. Nu är det oliver. Jag bara känner att jag måste ha, ha, ha... nu nu nu. Känner mig som en barnunge när jag i huvudet hela tiden tänker att "jag vill ha nu på en gång!"
Nej jag måste verkligen köpa det imorgon.

Skolan misslyckades jag med totalt denna vecka. Fan.
Egentligen är det inte mycket att gräva ner sig över nu, det är bara onödigt då jag inte kan göra något åt det. Men jag gräver lite smått hela tiden. Jag självplågar, och har alltid gjort.

Åh, vad gott det skulle vara med oliver just nu...

Kräkinlägg

Jag blir så less på mig själv. Hur svårt ska det vara? Jag vet att jag inte är korkad med just när det kommer till siffror så är jag lost.
Jag tror att Företagsekonomin kommer bli jävlig. Den har redan börjat jävlas, och visst, vi är på det första av två svårare kapitel, men det bryter ner mig. Gråter och känner mig dålig för att jag inte förstår. För att jag inte får det att stämma. Jag blir bara så ledsen på mig själv.
Varför utsätter jag mig för ett matte-ämne när jag avskyr matte? Självplågeri är vad det är!

I min bubbla

 
Jag har slagit av. Hade terapisamtal nyss. Minns inte hur jag kom dit, hur jag kom hem eller ens riktigt vad vi sa på samtalet.
Befinner mig i min bubbla, trygg men samtidigt så fruktansvärt otrygg och ensam. Den är skör. Bräcklig. Vassa föremål undanbedes vänligt men bestämt.

Pengar NU! Våffla igår!

Så jävla underbart att mitt comviq - kompis skulle gå ut nu då när jag inte har några pengar. Hoppas inte jag behöver ringa några viktiga samtal. Skulle ha behövt ringa mottagningssköterskan om ett nytt recept på Sobril. Meeeen... jag har terapisamtal imorgon på deras samtalstid, så hur jag ska lösa detta vette fan.
Åh vad jag vill ha pengar, nu nu nu! Inte den 27:e. Jag behöver pengar nu! Det är alldeles för mycket månad kvar.

I går åt jag och älskling våfflor. Mmmmums!

Våffla med jordgubbssylt och vaniljglass, samt lite salt.

Lyssnar på Fear Factory, städar så händerna blöder och funderar på om jag orkar plugga idag eller om jag tar en pluggdag imorgon istället. Får klura på det. Nu, en cigg.

Kände mig bra till mods

Känns inte som om jag gjort mycket annat än att vara ute och gå idag. Får motion iallafall.
Skola idag.
Kände (observera "kände" - det gick över ganska snabbt då jag har svårt att vara nöjd med något jag gjort bra) mig bra till mods när jag gjort klart de uppgifter som jag tyckte bara var ologiska och svåra, och precis innan jag rättat dem börjat tvivla på minsta form av intelligens i min hjärna, insåg att jag faktiskt måste ha förstått uppgifterna ändå.
Promenerade sedan hem till finaste älskling. Är så otroligt kär och lycklig! Jag kommer älska dig tills jorden slutat snurra och lite till <3

Nu är jag hemma. Själv. Ensam. Trött. Då älsklingen min jobbar.

Tack alla för de fina och peppande kommentarerna!

Första riktiga skoldagen

Helt färdig efter första skoldagen. Jag har nu gjort min första riktiga skoldag på nästan 5 år. Känner mig både nöjd och lite missnöjd.
Nöjd för att jag tog mig iväg trots en stark ångest och gråtattack på morgonen. Jag trodde redan då att det var kört, men icke. Jag tog mig dit. Jag var i skolan i nästan 6 timmar. Jag gick på två av tre lektioner. Där kommer vi utsökt in på varför jag är missnöjd.
Jag borde ha varit på den sista lektionen också. Fröken Duktig talar, jag borde ha, borde ha, borde ha... Blame,blame,blame...
Ångesten satte helt enkelt stopp. Ångest och alla dessa intryck som jag utsattes för denna dag. Det är fasiken inte kul att vara ensam i skolan hela dagen. Sitta själv, röka själv och ingen att prata med.
Well well.

Pratade med läraren som jag hade i sista lektionen iallafall. Berättade som det var och frågade om jag kunde göra något till nästa lektion, om det var något jag skulle missa.
Det var det egentligen inte. Fick en bok och lite att läsa.

Tar det nu lugnt resten av dagen och återvänder till skolan imorgon igen.

Do you?

Going crazy

Det är tyst, fast ändå inte. Jag orkar inte ha musik spelandes. Jag vill inte ha TV:n igång. Jag vill inte att det ska vara tyst, men jag orkar inte med ljud.
Jag blir galen.. (är galen?). Jag känner det på mig. Det kryper runt i kroppen, skär, skriker. Ångest, fast mer panikartat. Panikångest? Möjligt.
Huvudvärk på väg. Kan bero på bristen av frisk luft. Har inte varit ute på några dagar nu. Mer än en snabbis till affären då alltså. Jag orkar inte bry mig riktigt, men jag vet att jag borde.
Den kan bero på spänningar. Allt blir mer påtagligt. Det närmar sig skolstart och jag vill men ändå inte. Jag tror att jag redan ställt in mig på att jag misslyckas.. igen... Och det är så fel av mig att göra det! Det vet jag. Men jag kan inte rå för det.

Slår på lite musik ändå i hopp om att dämpa andra ljud. Får se hur länge jag orkar med alla dessa ljud. Men vad ska jag göra? Alla intryck som egentligen inte borde vara så jobbiga blir alldeles för mycket.

Helt och hållet meningslöst, men ändå inte

Innehållet i detta inlägg är helt och hållet meningslöst egentligen, men ändå inte.
Jag har en hel del bra egenskaper också. Som att lyssna, jag är en bra lyssnare.
Att se mina problem och försöka göra något åt dem. Jag kämpar dagligen med mig själv. Jag gör ett jobb som inte alla kommer att få göra på samma plan. Och jag har som framtidsplan att vända allt skit till något positivt. Möjligen till att hjälpa andra.. på något vis.

Jag ser mina problem. Vissa orkar jag inte ta tag i just nu. Vissa problem, gigantiska sådana, har jag redan betat av, alternativt jobbar som sjutton med.
Svammel, jag vet. Jag är svamlig, om inte alltid, så iallafall just nu.

Trött på grund av dålig sömn.
Dimmig på grund av ångesthantering. Ångestflykt?
Skitsamma.
Snart börjar skolan...

Det som inte dödar, det härdar.
Är det verkligen så? Vissa saker tror jag bryter ner mer än vad de hädar. Men det är bara en tanke sådär tagen ur luften.

Botad

Illamåendet och skakningarna är botade. Nu blir det att få lite gjort här hemma i lägenheten, sedan ska jag bädda ner mig i soffan och titta på film och bara ta hand om mig själv en stund.
Nervös inför skolstart. Börjar den 16:e. Blir en nervös väntan ett tag till alltså. Usch. Jag hoppas verkligen att det går vägen denna gången. Hoppas hoppas hoppas...

Små cirklar

Kaffet har kallnat och stjärnorna ser ut att röra sig i små, små cirklar. Det är 13 grader kallt ute.
Jag hatar att vakna med ångest. Jag vill inte börja min dag på så vis. Men vem skulle vilja det? Det kryper i kroppen och jag vill inget hellre just nu än att bara lägga mig under täcket och strunta i att jag ska iväg. Men det hjälper inte. Det hjälper inte till något. Det hjälper inte mig.
Nej, jag måste starta dagen.

They left me

They left me to bleed.
I was dead until you came into my life.
Jag är upp över öronen förälskad, kär och galen. Och det är underbart!

***

Här händer det inte så mycket i övrigt. Jag går i en enda väntan. Väntan på morgondagens samtal, nästa veckas skolstart, väntan på att få veta mer om hur det kommer att se ut med allt.
Nervös. Ja. Men det ordnar sig på något vis. Det gör det alltid.

Annorlunda men samma

Börjar skolan den 16:e. Ytterligare ett försök. Jag hoppas på denna gång. Att jag blir klar denna gång. Jag vet att förutsättningarna är annorlunda, det är inte så jätte mycket kvar, det låter som hyfsade ämnen med förhoppningsvis bra lärare. En av lärarna har jag haft tidigare, och han är bra.
Bra förutsättningar, varför känns det ändå så fruktansvärt tungt?

Avverkade nyss en vända på stan och apoteket. De plockade bort gravljusen och blommorna på stan och bara storgrät.
Det som hände är så förbannat onödigt!

Humöret går upp och ner. Väldigt upp och ner. 

Inför skolmöte

Iväg på skolmöte. Jag mår allt annat än bra just nu.

En liten önskan

Jag önskar så ofta att jag kunde vara mer mig själv. Jag ångrar att jag lyssnade så mycket på vad andra tyckte och tänkte om mina kläder och mitt smink, om mig. Kanske var jag svag som försökte anpassa mig, men vad fan skulle jag göra? Efter så många år av ett sämre bemötande och ett ständigt klagande så orkar man inte längre. Eller jag gjorde inte det iallafall... inte just då.
Försök aldrig vara någon som du inte är! Försök aldrig bli som andra vill att du ska vara! VAR DIG SJÄLV!
Jag har tappat en bit av mig själv, ja så känns det.

12-01-01

12-01-01

12-01-01

11-12-29

11-12-29

Nyår

Det nya året firades in nykter och iförd pyjamasbyxor. Det var hur nice som helst. Åt gott, kollade film och mys med finaste älsklingen. Kikade fyrverkeriet, kramades och pussades.
En kall kväll fick vi, troligen den kyligaste denna vinter.
Hur bra som helst, utan en massa krusiduller.

Morgonen började dock inte lika bra.
En av katterna ville hälsa sådär på morgonen och skuttade upp i sängen. Klorna träffade så olyckligt att jag fick två rivmärken rakt över handleden. Denna gång kan jag faktiskt skylla på en katt.
Jag började gråta. Inte för att det gjorde ont, utan för att jag vid fösta tanken, sådär nyvaken, var att jag gjorde det själv. Att jag gjorde mig illa igen. Och blev då ledsen för det. När jag väl förstod att så inte var fallet så lugnade jag mig.
Lite dumt ställe då det blev sår precis där man viker handen mot handleden. Men hon lyckades undvika tatueringen iallafall och det är jag alltid något.