Nästan två veckor...

...har jag varit på behandlingshemmet. Det har väl inte hänt sådär jätte mycket, speciellt inte på helgerna då det är mer fritt vad man vill göra. Jag orkar inte göra något. Och jag har fått en rejäl förkyldning.
Jag måste bara berätta om middagen vi åt igår. Det var en fiskgryta. Och det första jag gjorde var att plocka bort ett svartpepparkorn som jag såg, trodde jag. Sedan fick jag syn på en räka som låg där och flöt, den hade skalet kvar, ja till och med ögonen var kvar och då förstod jag att det som jag trodde var ett svartpepparkorn egentlingen var ett räköga... jag höll på att spy rakt ut och kunde inte äta så mycket mer.

Idag mår jag ganska bra, förutom förkyldningen då. Och jag är jätte trött, men annars så är det bra.
Läkaren vill ta bort mina mediciner, eller ja, börja trappa ner dem. Och jag är så delad när det gäller medicinerna. Jag vill ju sluta och prova att klara mig utan dem, vill ju inte äta mediciner livet ut, men samtidigt känns det läskigt eftersom de varit ett skydd i två år.
Jag undrar hur det kommer att funka utan medicinerna. Förhoppningsvis får jag tillbaka mina känslor som just nu ligger gömda under det antideppresiva täcket. Förhoppningsvis kommer jag att känna både lyckorus och kunna gråta.

Fösta natten ensam

Mamma, pappa och syster åkte hem igår, så nu är jag här själv. Det är med blandade känslor. Men det känns okej iallafall.
Igår var jag med och lagade mat, tacos.
Idag försökte jag gå en promenad men kunde bara gå gatan ner, sedan fick jag ångest och hjärtklappning, så jag gick tillbaka.
Ikväll ska vi äta saffranskycklig, det är sååå gott.
Ja, nå mer hade jag väl itne och säga just nu. Jag mår bra, men har lite ångest och känner mig lite deppig.

Hej!

2 dagar kvar

Då var det bara två dagar kvar.

Jag har nyss varit ner på macken och köpt cigg och en tändare. Det får bli dagens inköp.
Jag hoppas på att mitt batteri till kameran kommer imorgon. Då kan jag börja ta kort igen. Det är så segt att ta kort med mobilen, det blir så dålig kvalitet.

Jag gick upp 08:30 för jag kunde inte sova nå mer. Åt frukost och drac en kopp äckligt kaffe. Vet inte vad det var för fel på kaffet eller om det var mig som det var fel på...
Vad ska jag då göra idag. Ja lite skolarbete blir det nog. Har en uppsats i Samhällskunskap C att skriva klart, så det blir nog till att få färdigt den. Så ska jag packa ännu mer. Har lagt ner två böcker, min spikgrej och tarot kortleken. Ska väl försöka ta upp det här med tarot lite mer nu när jag är borta.

Bev är den första som har fått läsa igenom det jag har skrivit i min bok, som ska bli mitt projektarbete, inte ens jag har läst igenom det än. Och hon tyckte det var jätte bra skrivet. Och jag blev så glad när jag hörde det. Tack Bev!

Bye Bye!

3 dagar kvar

Nu är det bara tre dagar kvar tills jag åker till Järfälla och Viksjö Gård. Jag håller på att packa förfullt hela tiden. Det är mycket man ska ha med. Allt man använder i vardagen plus lite extra.
Kläder (finkläder och myskläder), underkläder, smink, cd-spelare, cd-skivor, andra toalettsaker, saker att pryda sitt rum med, mediciner, ja jag kan göra listan lång, men jag kommer inte på något mer just nu.
Det är iallafall mycket man inte tänker på att man ska ha med sig, och jag kommer säkert att glömma något, men jag kommer ju iallafall hem på besök var fjärde helg så då får man väl packa i mera.

Idag mår jag ganska bra faktiskt. Helt okej. Ingen ångest för tillfället och deppigheten är lite lättare.

Jag kommer inte att gå på marknaden detta året.
1. Jag har för mycket att göra
2. Jag har inga pengar
3. Jag har ingen lust och ingen att gå med

Så det löste sig själv. Och jag ångrar inte, iallafall inte just nu, att jag inte ska gå på marknaden.

Bye Bye!

Viksjö Gård

Jag ska skriva ett snabbt inlägg innan jag åker till skolan.
Igår var jag, mamma och pappa i Järfälla och besökte mitt behandlingshem, som jag kommer att bli inskriven på på tisdag nästa vecka.
Det var en ganska stor vit byggnad med två flyglar. En ungdomsflygel dit man får flytta ut när man kommit längre i sin behandling, och en personal flygel.
Det var som min psykolog sa: att det var en varm känsla och ett varmt mottagande.
När vi kom kom det fram en svartklädd kille och sa att min lack kjol var fin, det gjorde mig glad. Så fick vi massor av information om allt möjligt. Så fick vi gå runt och titta.
Jag kommer att få ha mobilen på hela tiden, men på ljudlös vissa tider på dygnet. Så känner ni för att ringa, mina vänner, så är det bara att slå en signal :)

Känner en gnutta hopp för framtiden, ialla fall. Jag hoppas på att jag blir frisk och får komma hem snart igen.
Jag kommer att försöka skriva här ibland, fortfarande, för det fanns en dator man kunde låna där.

Hej!

Sätta igång med småsaker

Idag gick jag upp relativt tidigt. Kommer inte ihåg riktigt vad klockan var, men runt en halv tio. Känner mig något piggare idag. Men jag orkar inte små saker som att sminka mig, sätta igång med skolarbete osv. Undrar om jag ska strunta i skolarbetet idag, jag jobbade en hel del med det igår.
Det är jobbigt. Överallt på TV och Internet är det om kärlek. Bara för att jag är olyckligt kär, eller vad det nu heter. Det är frustrerande. Varför kan jag inte få vara lyckligt kär? Är det helt omöjligt?

Sitter och lyssnar på Papa Roach låt Forever. Den passar så bra in på mitt liv just nu.
Because days come and goes, but my feelings for you last forever!!

Högsta dosen av Cipralex

Jag förstår inte. Jag blir bara sämre och sämre, deppigare och deppigare. Jag bara sover, för det är det enda jag vill göra, då slipper jag känna.
Jag går på den högsta rekomenderade dosen av den antideppresiva medicinen Cipralex och har gjort det nu ett tag, men inte hjälper det. Dags att byta? Och prova något annat.
Jag kommer ialla fall inte att åka in på behandlingshem än på några veckor. De har inskrivnings samtal på tisdagar och det blir inte denna tisdag och inte tisdagen efter det. Men eventuellt tisdagen efter det. Det känns både bra och dåligt. Vill ju egentligen vara hemma, men samtidigt klarar jag inte av att vara hemma när jag mår så här.
Jag vill mår bra, jag vill flytta hemifrån till en lägenhet, kanske skaffa katt, ta körkort osv osv. Men det går bara inte. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli bra igen. För det har varit bra för en längre tid sedan. Och jag vill tillbaka dit.

Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden. Jag skulle göra så mycket annorlunda.

Ledsen och gråter

Så var det dags för ännu ett samtal med min psykolog idag. Ska snart dit. Vi ska prata mer om behandlingshemmet som hon nu igår har varit och kollat på det.
Det ligger i Järfälla alltså utanför Stockholm. Jag tror att det kan bli bra, men samtidigt tvivlar jag på om de kan hjälpa mig. Men jag hoppas på det bästa.

För örvigt mår jag skit. Inte alls bra. Jag är sååå deppig och bara gråter nästan hela tiden. Vilket i och för sig är skönt för jag har inte gråtit på näsan ett år. Men det är jobbigt med, för jag är inte van vid att andra ser att jag är ledsen och gråter.

Aja..

Hej!