Vart tog den här dagen vägen? Vaknade halv åtta (på en lördag, det är inte okej!), och klev upp. Sedan har dagen tillbringats med plugg och lite plockning här hemma. Och en hel del har jag faktisk fått gjort. Det känns förbannat bra.
Så hoppas jag på att få slippa huvudvärk ikväll. Snälla, bara för ikväll.

Glöm inte bort Earth Hour och att släcka lampor ikväll 20:30!

Bilder rör sakta på sig, eller är det bara jag?

Tänk dig som en regnbåge

Ett inlägg efter ett inspirerande terapisamtal.
Vi i Sverige har det bra materiellt, men ändå är det något som gör att vi mår allt sämre psykiskt. Media målar upp bilder av "hur vi ska vara". Vi ska vara glada, vi ska må bra, vara smala, starka och smarta. Att få barn exempelvis, är enbart gulligull och solsken. Men vad händer när man upptäcker att livet faktiskt inte alltid är på det viset?

Tänk dig själv som en regnbåge där mörkare färger går till ljusare. En regnbåge är inte en regnbåge utan alla sina färger, mörkare som ljusare.
Vi behöver alla lite grann av varje. Hur skulle vi annars kunna skilja på när vi är glada eller ledsna. Vi behöver tillåta oss att både vara glada och ledsna. Allt är inte solsken jämt. DET skulle vara mer sjukt än friskt.
Jag försöker se det som en gåva att jag har både mitt mörker och mitt ljus. Att jag kan vara allt från ledsen och uppgiven till glad, till och med manisk. Det gör mig troligen mer frisk än vad många andra är.

Jag tänkte dela med mig av lite olika länkar här nedanför. Jag tycker att det är otroligt bra att vi äntligen har börjat prata om psykisk ohälsa och att det finns överallt runt omkring oss. Bara för att man har en viss stämpel så är man inte farlig eller enbart alltid på ett visst sätt.
Bara för att man gör sig själv illa så betyder inte det att man gör andra illa. Kolla jätte gärna in dessa länkar:
The Butterfly Project
Sjukt Jobbigt
http://www.hjarnkoll.se/

Tips om enkät

Sofia Åkerman skriver på sin FB:
"Har du varit i kontakt med vården på grund av självskadebeteende de senaste fem åren? Vill du delta i en studie som undersöker patienters upplevelser av vården för självskadebeteende? Studien kommer senare att ligga till grund för en nationell satsning på kunskapsutveckling kring självskadebeteende. Klicka på länken för att delta i studien! Enkäten tar ca 15-30 minuter att besvara. 
Oavsett om du själv deltar eller inte får du gärna dela denna information så att fler får möjlighet att besvara enkäten."


Svara på enkäten du också på : https://docs.google.com/spreadsheet/viewform?pli=1&formkey=dHY5Mm9GSHd6WkYzWnFtVjNTZmJDRUE6MQ#gid=0

I en värld av kaos så är du min stabila punkt

Var på väg till skolan denna regniga morgon, men fick vända då ångesten slog mig i magen. Skriver nu av mig lite i väntan på att medicinen ska kicka in och få mig att andas igen.
Det blir inte så mycket till uppdateringar här nu när jag har fullt jobb med skola. Jag orkar inte så mycket annat. Tankarna ligger i stort sett ständigt på skolan... Hur kommer det att gå? Kommer jag att vara klar till sommaren? Vad händer om jag inte klarar det? Vad händer om jag klarar det?

Jag har fortfarande varit mer ifrån skolan än vad jag har varit där, men ändå så klarar jag att hålla huvudet ovanför vattenytan. Än så länge iallafall. Är lite nervös inför provet i programhantering, men det visar sig väl först när jag väl har gjort det hur det gick...
Jag har en förmåga att ta ut förlusten i förskott. Då slipper jag bli alltför besviken sedan.

Jag svänger mycket i humöret just nu. Och jag hatar att inte veta varför. Okej, varför det gör det vet jag. Men jag känner bara till det vid namn. Det vore så mycket bättre om jag kunde finna mönster i det hela. Som att "detta tänkte jag på, därför sjönk jag i humöret nu"... osv. Ibland undrar jag hur jag ska kunna leva i det här. Jag hatar när jag blir sittandes och uppfylls av en massa dåliga tankar. Tankar som äter upp mig inifrån.
Jag kan säga "jag vet att det vänder snart", men jag kan inte riktigt tro på det när jag är mitt uppe i det. Men det är väl egentligen bara så jag kan och ska tänka. Vad vet jag...

I mina nya solglasögon

Det händer också en hel del trevligt i mitt liv just nu. Jag har världens bästa pojkvän som jag denna månad firar 6 månader med. Det känns så fantastisk bra och han är min stabila punkt, i en värld av annars bara kaos. Jag älskar och blir älskad och det är värt mer än allt annat.
Jag tar tag i saker som ska göras. Ringde nyss försäkringsbolaget och fixade det som jag fått till uppgift att göra.
Jag försöker städa och hålla efter, jag tvättar, diskar och får i mig mat. Det är viktigt att se det som faktiskt fungerar också.
Jag har ännu inte tappat allt!

Ett tusen

Länge sedan jag uppdaterade i bloggen nu. Detta för att jag tänkte att jag skulle kunna ha något roligt eller något speciellt att berätta på mitt 1000:de inlägg. Men nej.
Det lunkar på som vanligt.
Jag har brutit ihop efter att ha fått beskedet att jag inte kommer att ha tillräckligt med poäng i slutet av denna termin för att kunna ta ut ett slutbetyg till sommaren, legat ett par vändor i magkatarr, skött skolan som vanligt (med andra ord varit hemma mycket, men jobbat härifrån).
Skolan och poängen ordnade sig dock på så vis att jag fick lägga till ytterligare en kurs på 50 poäng så jag får slutbetyget. Nu läser jag fyra ämnen och än så länge går det okej, tycker jag.

Prov på tisdag i Småföretagande A. Vet inte hur detta kommer att gå med "prov-spärren". Senaste provet jag gjorde i skolan fick jag IG på trots att jag pluggat som en tok och kunde det i huvudet. Jag fick ändå inte ner det på pappret när det väl gällde.
Detta berodde troligen mycket på alla kemikalier jag hade i kroppen och hjärnan då. De har jag ju inte nu, men ändå så är jag så förbannat orolig. Jag tar ett misslyckande (ett IG) extremt hårt. Fröken duktig talar.

Jag vill resa bort. Bort från stress, måsten, datorer och telefoner. Jag vill bara ta det lugn och känna att jag för tillfället inte behöver bry mig alls om vad som händer och sker här hemma, med skola eller terapi osv.
Bara ligga och känna i nuet. Bara vara.

Nerdragen rullgardin

Pluggar, pluggar och pluggar lite till. Huvudvärken smyger sig på men jag har inte tid att lägga ner pluggandet nu. Okej, nu har jag tagit en liten paus, men ska snart återvända. Är så sjuk trött på att plugga. Jag hoppas verkligen att jag blir klar till sommaren för jag vill inte hålla på med skola något mer.
Det är fint väder ute och jag tvingas sitta inne framför datorn, med nerdragen rullgardin och snart med en kraftig huvudvärk. Jag blir less.
Ångesten smyger sig på då jag ska studera en problematik enligt två olika människosyner och inser att det i stort sett är mig själv som jag studerar. Tar ett piller och hoppas på att jag slipper en djupare svacka.

Nu när jag har klagat lite så tar jag och återvänder till pluggandet.