Packa och packa om

Haha, vad svårt det är att packa. Ändå ska jag bara vara borta i 3 nätter.
Humöret just nu kan beskrivas som trött. Fick dricka lite kaffe här på kvällen för att orka hålla mig vaken några timmar till.
Har ni hört det att man egentligen inte blir piggare av kaffe, man bara tror det?
Nåväl, tror man det och det då funkar så är väl det bra.

Ska nog rota igenom väskan en gång till för att kolla om det är något mer som ska med. Det jobbiga för mig med att packa är att jag många gånger måste riva ur allt och packa om. Så det tar ganska lång tid.
Nu måste jag sätta fart innan det blir mörkt. Har ju fortfarande inga lampor i taket.

Imorgon Stockholm

Jag borde börja packa lite som ska till Stockholm i morgon. Åker med familjen på förmiddagen. Det jobbigaste är väl bilresan, men den underlättas nog nu när mamma och pappa har en större bil och så blir vi bara fyra som åker.
Jag tror jag kommer ha med mig datorn då jag såg att de har gratis internet på hotellet, lite sådär halvberoende, haha. Men men, jag måste ju få uppdatera er liksom!

Jag bara svamlar.
Jag är insmord i solskydd då jag tänkte sitta på balkongen lite. Men trotpåfan så gick solen bakom de stora svarta molnen. Och nu regnar det lite då och då. Ovärt.

På gränsen till huvudvärk har jag. Och den gör att jag blir alldeles trött i både kropp och i huvudet. Jag förstår inte hur jag kan ha så mycket ont i huvudet, lika lite som jag förstår hur jag kan vara så nedrans trött hela tiden.
Nahaa. Ska bli väldigt skönt att lämna den här orten iallafall.

Ingen kontroll

Jag mår inte alls okej just nu. Känner mig ledsen och nere. Jag har känt i ungefär en timme nu att jag är påväg neråt. Och jag hatar att jag inte kan göra något åt det.
jag vet inte hur jag ska handskas med dessa förbannade svängningar. Jag upplever att det blev värre sedan jag började med Lamectalen, men hur gick det till? Den ska ju minska svängningarna.
Nu ser jag för övrigt att jag glömt att ta den nu vid 17. Ska väl ta och gå och peta i mig pillerna.

Redhead now and then

Ojoj, om någon har missat det så är det väldigt varmt idag med. Jag har, trots att jag inte ska det, solat lite. Jag blir inte brun, bara röd som en kräfta, men jag lär mig aldrig det.
Humöret är på topp just nu! Känns riktigt bra.
Plus att jag är duktig som tvättar och står i, i denna värme.

Har tagit lite nya kort på håret nu när det har torkat. Vad tycks? 

Naaaw, hittade en gammal bild på mig (är nog 17 här kanske?) här hade jag samma röda färg som jag har nu. Och det några år senare :)

Hårfärg ändrad

Skulle önska att jag orkade uppdatera lite mer just nu, men jag är så trött.
Jag har idag:
*Fikat med en kompis och hennes mamma, jätte trevlig.
* Varit på apoteket. Fasiken vad dyrt det är när man får böja om på högkostnadsskyddet.
* Handlat. Duktig tjej.
* Färgat håret. Yay, äntligen!

Bilder på detta:

 Först blondera för att få ur det mörka

 Så var det färdigfärgat efter en stund

I övrigt så är jag skabb. Sådär skabb man bara kan bli en fuktigt varm dag som denna, med mycket spring.

Nu ska jag försöka sova tänkte jag.
Upp klockan 9 ca och tvätta imorgon. Sedan helg och efter det Stockholm!

Sov som en prinsessa

Tack vare en Imovane så sov jag som en prinsessa inatt (inte som prinsessan på ärten då). Åh vad underbart behövligt det var. Tack!
Jag tycker att det är en underbar känsla det där att man lägger sig, bara blir tröttare och tröttare och helt plötsligt sover man. Allt inom loppet av 30 minuter ca.
Tänk om det var så jämt. Ja, jag skulle inte klaga.
Det känns som om mina batterier blev uppladdade igen tack vare inatt, så nu är det bara att köra igen.

Men läkare vill ju inte skriva ut Imovane åt mig, pga en längre tids bruk av benzo (för ett par år sedan), men Sobril går bra. Man undrar lite hur det tänker och det ganska ofta.

Det är så varmt idag att jag tror att jag flyter bort. Men det ska jag väl inte göra. Tänkte jag skulle gå upp på stan, men det är nästan för varmt nu.
Jag försöker hålla mig stilla så mycket som möjligt just nu. Men till och med då är det för varmt. Men man ska väl inte klaga, det kommer en vinter till här snart.

Psykisk status: Bra!

Behöver sömnen

En tjej gick förbi, jag noterade att hon var rödhårig, hon försvann bakom träden och när hon kom fram igen hade hon mörkt brunt hår.
Jag tänkte: Jag vill också färga håret så snabbt.
Jäklar vad trött jag är.

Skoja inte vad jag vill kunna sova. Problemet är att jag inte har tillräckligt med pengar för att kunna hämta ut sömntabletterna. Jag har inte fått pengarna från FK än...

Idag har jag lunchat med pappa. Det var väldigt trevligt förutom att jag hade en grym huvudvärk och störde mig på alla ljud. Sådana onödiga ljud som några som leker med en väldigt skällig hund, precis bredvid. Eller en ung kille som sitter och trummar frenetiskt på bordet som är fyllt med tallrikar och bestick. Grymt jobbigt.

Sedan sådana här:

Finns det någon som går på dem? Är det någon som klickar på dessa och tror att de verkligen är sanna?
Javisst, troligen....

Önskar att jag får sova ikväll. Jag behöver verkligen sova.

Min ugglefobi

Visst är det konstigt vad man minns? Och vet man vad man minns eller är det bara bilder efter att någon har berättat?
Jag har funderat mycket på minnen de senaste dagarna. Jag har undrat varför saker blev som de blev.
Hur kunde en glad och lugn liten flicka, en flicka som älskade att bygga kojor, att sjunga i skogen, klä ut sig i fina klänningar och sjalar, hur kunde denna lilla flicka bli en sådan som jag?
Hur gick det till?
Det första minnet jag har, tror jag, är att jag satt och gungade på gården hemma, morfar kommer och sätter sig på gungan bredvid och jag börjat att gråta för jag tror att gungan ska gå sönder.
Min älskade morfar.

Minns ni de där människorna som var så skrämmande när man var yngre? De där tuffa killarna i sexan, när man själv gick lekis och ettan. Hade ni sådana?
Jag minns vilka de var. Tre stycken iallafall. Jag var absolut livrädd för dem. De var ju högljudda och stökiga.
Jag gick på en skola som idag är riven. Och detta måste vara ett minne, för det är ingen som vet om detta förutom jag, så det kan inte vara något berättat.
I skolan fanns ett ganska stort bibliotek och jag skulle gå in där när jag plötsligt ser de tuffa killarna skojboxas och skratta högljutt precis utanför.
Jag minns att han ( jag säger inget namn) i röd flanellskjorta säger något som gör mig så rädd att jag slänger blicken åt ett annat håll snabbt och där.... Där utanför fanns en uppstoppad uggla som stirrade tillbaka på mig.

Där tror jag att min ugglefobi började. Sedan tror jag att jag tryckte undan det, och det har legat undangömt fram till för något år sedan. Nu är jag livrädd för ugglor. Eller kanske den där skräcken utanför biblioteket egentligen.

Visst är det konstigt vad man minns?

Lite bilder från tidigare idag:

Snodd och hårband

Nog för att alla kan ha "bad hair days", men idag var det extremt. Jag löser detta med snodd och hårband. Så kan det gå.
Ska snart till gränges.
Ikväll ska jag skriva ett oerhört intressant inlägg om hur jag tror att min fobi mot ugglor uppstod :) Håll till godo.

Psykiskstatus: Helt okej efter att ha blivit av med ångest.

Just nu och lite framåt

Mötet på Finsam gick bra. Nu väntar en semester i Stockholm med familjen.
Och jag har fått dörrhandtaget fixat, känner mig nöjd och lite stolt över mig själv som äntligen tog tag i att ringa vaktmästaren. Jag har ju så svårt för att ringa, usch. Nu har jag bara ett (än så länge) jobbigt samtal kvar att ringa. Jag går och laddar inför det, så får jag se när jag ringer.
Känns hyfsat bra just nu, trots en gnagande ångest i bröstet.
Hade svårt att somna. Jobbiga minnen (egentligen småsaker) kom över mig i natt. Och ja, jag började gråta. Det var skönt att gråta lite iallafall. Lite riktiga tårar.
Jag tror jag kommit på vad min rädsla för ugglor kommer ifrån, men jag tar och delar med mig av det senare.
Det var allt för nu.

Två filmer igen

Tipsar nu om två filmer till, om ni inte har sett dem - Se dem!

Sybil

Denna är egentligen en TV serie från början, så jag varnar för att den var lång (ca 3 timmar och 7 minuter). Jag utfärdar en varning om att den är jobbig emellanåt, känslomässigt alltså.

..~*~..

I Never Promised You a Rose Garden

Jag har läst boken för många år sedan och tyckte den var väldigt bra, Här fick jag bild på det hela och förstod då boken bättre. Jättebra film!
Varnar också här ifall att.

"Sanna, ett nytt försök?"

Dödsångesten slog mig i bröstet. Jag skakade och kunde knappt prata, ännu mindre andas. Det var den värsta ångest jag upplevt på väldigt länge.
Jag har inte blivit så rädd, någonsin tror jag. Det var helt ärligt förskräckligt hemskt.
Tack och lov för att jag har en fin människa i min närhet som hjälpte mig ur det. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, faktiskt.

Innan den förskräckliga dödsångesten tog jag kort på mig själv.

Sedan satte det igång

Tidigare idag, hela dagen om jag tänker efter, så har jag hört orden: "Sanna, ett nytt försök?"
Då kom jag på en sådan, kanske galen, tanke. Jag som tror på detta med tidigare liv och fler liv efter detta, kom då att tänka såhär:
Tänk om vi, vid varje "uppstart" av varje liv, får frågan "NN, ett nytt försök?" Sedan får vi därefter välja om vi vill gå in i ett nytt liv och försöka eller leva igen.
Kanske när man är "färdig-lärd" och känner sig nöjd med vad man har åstadkommit i liven, kanske får man då välja att "gå vidare".
Kanske låter det helt galet, men som sagt, tanken bara slog mig.

Vanlig och inte

Tecken på att idag är en vanlig dag:
* Jag har tagit mig upp ur sängen även fast jag bara vill ligga kvar och sova
* I vanlig ordning har jag ätit frukost, klätt på mig och gjort mig iordning
* Grannen sjunger i duschen
* Vi har, även idag, det vanliga svenska sommarvädret

Tecken på att idag inte är en vanlig dag:
* Jag är mörkare än vanligt
* Det är dagen efter att fucking bombattentat i Norge.
* Allting känns så konstigt tyst

Jag mår allt annat än bra idag. Har jag börjat höra sämre, eller trippar allt på tå idag?
Allt är konstigt. JAG är konstig. Vet inte om jag inbillar mig eller drömmer jag? Är jag vaken?

Nej.

Nej.
Jag är tom.
Det finns inga ord.
Nej. Nej. Nej.

Hör inte av er. Jag ber er. Jag orkar inte prata. Jag tar en paus.

Mys oväder

Nu har det åskat rejält i flera timmar. Mys<3
Hade ställt klockan på 8.30, men vaknade pigg 07.45. Låg ändå till 8:00 och bara lyssnade på regnet och åskan. Det är så man vill vakna. Nåja, iallafall jag.

Fick ett litet bakslag med posten, men jag orkar inte riktigt förstå vad det innebär. Det var från Soc iallafall, ska läsa det igen när jag är på bättre humör.
Jag orkar inte med många bakslag nå mer alltså. Jag har inte mycket att spela på. Jaja, på ett eller annat vis så löser det väl sig.

Jag har konstigt ont i ryggen. Känns som om jag skulle ha ett blåmärke mellan skulderbladen på ryggraden. Nog för att min rygg är lite paj, men inte ska jag väl kunnat få ett blåmärke där, det verkar ju lite konstigt.
Fortfarande ont i halsen, och lite små hängig i kroppen.
Blir väl att ta det lugnt idag också. Men har tränat lite idag iallafall, måste ju jobba på mage och rygg för min förbannat dåliga hållning.
Nåväl, nu ska jag snart ta och peta i mig något att äta, och bara fortsätta att njuta av ovädret.

Sjukt-trött

Och jag hatar att vara sjuk. Jag är trött på min förbannade kropp som åker på minsta lilla förkylning. Har någon något tips vad man kan ta för att förbättra immunförsvaret? Jag vet om detta "Probi Frisk", är det någon som testat detta?

Förutom sjukdom, ont i hela kroppen, svettats och frusit om vart annat, så har det inte hänt något alls. Och nog fan är det skönt.
Försöker att bara vila, och dricka mycket vatten. Fan ge mig sprit! Haha, nej men jag är så sjukt-trött på att vara sjuk.

Något annat har jag inte just nu att berätta.

Lager 157 Sågmyra

Jag är trött, grinig och frusen, men har haft en bra dag tillsammans med syster och mamma. Vi åkte till Lager 157 i Sågmyra. Jag hade inte råd att shoppa, men hade inte varit där, så jag åkte med ändå. Jag hittade inte något som jag kände att "det vill jag ha", men med tanke på pengabristen så gör det ju inget.
Själva lagret såg ut som ett koncentrations läger, utvändigt. Jag undrar vad det har varit tidigare.
Jag är inte tjock, men blir så deprimerad när jag provar ett par byxor och inte får över dem över höfterna. Jag har riktiga "barn-födar-höfter" och har skelettet ivägen för att jag ska kunna hitta några byxor som verkligen känns bra och är snygga. Hatar dem och funderar på om man kan slipa ner benen. Nej, men jobbigt är det. Testade ett par, men den gick inte. Då blev jag lite ledsen och gick ut ur affären och satte mig och rökte istället.

Efter shoppingen så åkte vi och handlade diverse mat och sedan käkade vi. Fy på mig som har slarvat två dagar på en vecka.
Jag får ta igen det sedan.



När jag skulle köpa cigg så visade jag leget, för jag vet att de brukar vilja se det.
Då sa han i kassan, när han kikade på det att: "Ja, man ska stanna ung resten av livet".
Hehe, jag tar det som en komplimang, men jag tycker själv att jag ser för ung ut för min ålder. Men med tanke på all rökning så ändras väl det snart...

Bilder på Lager 157 i Sågmyra:

Två filmer

Nu har jag sett de två filmer som det var tänkt. Den ena var bra, den andra var....njaaa...
De var båda väldigt förutsägbara.

Nummer 1.
Waking Madison (2010)
Filmen på IMDB

Madison lider av multipel personlighetsstörning, och försöker få bitarna på plats gällande sin sjukdom. Hon vill inte riktigt tro att det är så farligt som läkarna säger, men det blir bara värre.

Enligt mig var denna var bra.
Utan att avslöja för mycket, så tycker jag att den var gjord på ett intressant sätt som gjorde att man förstod hur hon hade det. Och vilken frustration sjukdomen ger.
Bra att man här inte blandat ihop Schizofreni och Multipel personlighetsstörning, som man gör i så många andra filmer och när man hör folk prata.


-----------------------------**---------------------------------


Nummer 2.
Madhouse (2004)
Filmen på IMDB

Clark börjar sin praktik på ett mentalsjukhus. Där finns det många sätt att behandla de sjuka och många avdelningar där de förvaras.
Något eller någon springer runt i korridorerna och någonting är uppenbarligen väldigt fel med sjukhuset. När någon börjar mörda personalen gräver Clark djupare i detta tillsammans med sin arbetskamrat Sara.


Denna film var okej, men inte mycket mer.
Denna var mer åt "skräck-hållet" än den förra. Jag tycker den var sevärd, men inte mer än en gång. Här är en film där de blandat ihop sjukdomarna. Iallafall mot slutet.

Fråga och svar om mina mediciner

Anonym sa...
Är det 137 tabletter av samma sort eller en mix?

Får man veta vilka mediciner du tar för tillfället?

 Svar: Det var Lamectal (Lamotrigi) och Sobril, som jag hämtade ut idag. Så de var dessa 137.
Jag kan svara på vad jag äter för mediciner, de är inte så många, nu nå mer som tur är. Som mest hade jag 9 mediciner och det var 13 tabletter om dagen. Det var inte människa av mig längre, just då.
Dessa äter jag, som är för de "psykiska problemen".... Eller vad man nu ska kalla det. Kanske mitt sätt att vara:
*Zoloft
*Lamectal
*Propavan och Sobril vid behov

Life is a bitch, and then you die.

Efter ett nödvändigt ärende på stan har jag 137 tabletter, är 253 (!) kronor fattigare och har inte någon riktig mat hemma. Det blir att leva på 3 kronors nudlar resten av månaden.
Sjukt.
Skulle varit till soc idag var det tänkt, men när jag kom dit hade de lunch stängt. I och med att jag inte mår alltför bra så struntar jag i det idag, och tar mig dit imorgon istället.
Hälsade på pappa på jobbet och fick skjuts av honom först till soc och sedan till affären. Sedan gick jag hem och var både varm och blöt av detta äckel-väder när jag kom hem.
Fy fasiken, det regnar och är kvavt ute, och inne blir det kallt då jag inte kan stänga balkongdörren helt. Underbart. Life is a bitch, and then you die.





Ska slänga mig och kolla film, sedan ska jag dela med mig om vad jag tyckte.
Såg en film i förrgår också som jag kan rekommendera. Men detta senare.

Time to sleep?

Så har jag sett andra och sista delen av Harry Potter. Sista delen var även den bra. Synd bara med diverse störningsmoment innan filmen. Hur svårt kan det vara att flytta på sig om man inte sitter på sin rätta plats. Ja, tydligen så svårt att filmen blir försenad med tio minuter.

Funderar på att gå och sova, men då kan jag inte sitta här framför datorn nå mer (får svårt att sova om jag sitter vid datorn precis innan jag ska sova).
Önskar jag hade mina tabletter hemma. Har en gnagande ångest. Jobbigt, men det är väl bara att stå ut.
Jag hör konstiga pip. Eller som ett musik spel...äh jag vet inte. Jag har inte ljudet på datorn på, så jag undrar vart det kommer ifrån.
Det luktar ballong också. Jäklans mysko. Mja, det kanske är dags att sova ändå.

The real me

Om ca två timmar bär det av till bion och se Harry Potter (del 2)
Jag har ångest så jag skakar, och apoteket har stänkt så kan inte hämta ut mina kemikalier.
Jag har kommit på att jag är ärlig om allt här i bloggen, förutom hur mitt hår ser ut egentligen. Jag är ju självlockig och har nu tagit bild på detta. Jag har för övrigt verkligen försökt undanhålla ångesten i två minuter. Hoppas att den inte lyser igenom.
Well, well...

Det som har hänt har hänt

Igår kom jag hem efter ett par dagar i gränges. Jag åkte hem dit då mamma och pappa skulle till Tranås. Har inte gjort så mycket de dagarna, mest umgåtts med syskonen och Sigge. Skönt att bryta av lite dock från allt här i lägenheten.
Det har väl inte undgått någon att jag har haft/har en tuff period. Det händer mycket, samtidigt som jag inte tycker att det händer något alls. Jätte jobbig kombination.
Jag och Per har brutit upp. Jag känner att jag inte kan vara i ett förhållande just nu. Jag är säker på att jag tog rätt beslut för oss båda, som det är nu.

Jag tog ett litet återfall för första gången på 2 år. Det fick mig en tankeställare att "vad fan håller jag på med". Jag pratade med min älskade Jennyfer-systeryster om det och hon sa något väldigt klokt, när jag sa att jag ångrade det väldigt mycket.
Hon sa att det nog var bra att jag ångrade det. Det är precis som om jag testade ett sätt som har fungerat för mig förut, men i och med ånger så kom jag fram till att det inte var något för mig längre.
Åh, det ska jag bära med mig.

Igår hade jag ett bra läkarsamtal på telefonen, kommer inte ihåg nu om jag har berättat det. Vi kom iallafall fram till en del bra saker.
Angående mina blodprov så såg allt utom kalkvärdena bra ut. Först hade de varit alldeles för högt och sedan normalt. Vi kom fram till att det nog var bäst om jag tog ett tredje prov för att bara se att det är bra värden. Men tänk om det inte är det då? *lite små nervös*
Blev stolt när jag bad om ett nytt Sobril-recept och läkaren gick med på det då det var strax över ett halvår sedan jag fick förra asken med 25 stycken, och jag tog den sista för några dagar sedan :)
Skönt att få det bekräftat både för mig själv och psykiatrin att jag kan sköta det själv utan att dra på mig ett beroende igen.
Jag är glad att jag har fått chansen att bevisa det.
Jag tar bara när jag absolut behöver dem. Anledningen till att jag blev beroende var att jag hade en stående dos (hög dos) varje dag i lååång tid. I och med att jag fick byta ställen att ha behandling på, var det ingen som höll koll på min medicinering, jag hade ingen fast läkare. Därav att det blev problem.

Idag har jag städat. Hade tänkt att ta allt, men jag får ta moppningen imorgon för jag blev något så fruktansvärt trött just nu.
Annars har jag tagit allt. Det känns bra.

Lyssnad på och inte överkörd

Jag har inte bloggat riktigt på några dagar, men det kommer imorgon.
Hade ett bra telefon-läkarsamtal idag. Det är så skönt att känna att man bli lyssnad på och inte överkörd, som det kan vara i psykiatri- branschen...
Nu säger jag godnatt.

Fråga och svar

Är det specifika händelser som inträffat eller bara allmänna tråkigheter?

Är du en människa som backar i konflikter och drar dig undan, eller går du ut väldigt aggressivt?


Du slår, mig i alla fall, som en lugn och sansad person när du berättar om dig själv i bloggen.


Svar: I detta fall är det en mer specifik händelse.
Jag är som de flesta andra när det kommer till konflikter, tror jag. Jag HATAR att bråka.
Jag har varit väldigt dålig på att säga nej, vilket ju är ett sätt att undvika konflikter. Men jag är mycket bättre på det idag, och på att sätta gränser. Men jag är nog mer åt det hållet att jag backar undan, än att gå ut väldigt aggressivt, om jag får välja. Andleningen till detta är att jag tidigare har levt i ett aggressivt förhållande.
Men det är också en sak jag har jobbat på. Att kunna ta konflikten, och detta utan att jag ska bli rädd. Jag kan disskutera, och det har varit väldigt viktigt för mig att se att personen/personerna jag har hamnat i bråk med, har stått kvar utan att slå, eller kasta saker.

Jag är en väldigt lugn person. Kanske nästan lite för lugn ibland. Men jag tycker inte att man ska behöva brusa upp sig för minsta lilla.

Kommer inte vinna något pris

Jag vet att jag inte kommer att få något pris i år för bästa vän, flickvän eller dotter. Jag kommer inte ens att bli nominerad, men det gör mig inget. Jag har en hel del som jag måste ta tag i, gällande mig själv. Jag måste ta mig i kragen, jag måste resa mig upp och verkligen tänka ut hur jag ska ha det i mitt liv. Och tänka över vad fan jag håller på med.
Jag måste göra jobbet själv, för det är min uppgift och ingen annans. Det finns en del som jag behöver jobba med, men hur börjar man?
Jag är inte alls glad över att jag behöver göra resan själv. Det skulle vara mycket skönare om någon annan kunde göra den åt mig.
De senaste veckorna har jag bara gått bakåt. Därför har jag tvingats till att ta en del beslut. Jag måste se till vad som är bäst för både mig och andra i min närhet.
Jag vet att jag sårat, jag vet att jag gjort illa. Men alla borde få veta att jag gör valen utifrån hur jag ser att andra runt omkring mig mår och hur jag själv mår. När det bara blir destruktivt så måste jag sätta stopp.
Att jag bara skulle tänka på mig själv är fel. Jag kan ärligt säga att jag oftare bryr mig om andra mer än mig själv. Det är snarare att tycka om mig själv som är ett problem.

Nu får framtiden utvisa resten.

.......................................

Fyfan vad skönt, nu får man snart gå och lägga sig. Vill bara att denna helvetes-dag ska vara över.

Eka, dagen idag och konflikträdda människor

Jag är en liten eka på ett stormigt hav. Snart kantrar jag och drunknar.
Jag är påväg neråt. Eller kanske är jag redan nere, det är faktiskt mer troligt.

Idag ska jag:
* Ringa barnmorska
* Tvätta från 11:00 -16:00
* Handla cigg (jag röker som ett skorsten nu när jag mår sämre) 
* Försöka få i mig någon form av mat

I övrigt tycker jag att det är tråkigt att höra att folk har pratat bakom ryggen på mig och reagerat på något jag sagt, men inte tagit det med mig direkt.
Nej, det är väl lättare att ta det sinsemellan. 

Destroy

Jag vill handla upp mina sista pengar, jag vill röka upp mina cigg. Jag vill förstöra så mycket som möjligt för mig själv, innan någon annan ens får chansen att göra det.
I want to destroy everything.

Krypa ner i sängen igen

Jag kommer knappt ihåg att jag skrev förra inlägget. Jag är helt slut. Både i kroppen och i psyket. Nu får jag iallafall äntligen gå och lägga mig. Snart iallafall.
Ska se till att sömntabletten kickar in bara.
Åh, vad jag har sett framemot att denna dag ska vara slut. Jag har verkligen sett framemot att få krypa ner i sängen igen. Detta var ingen bra dag på så vis. Men nu är den slut.
Imorgon är en annan dag.
Godnatt.

Sjuk

Så blev jag sjuk igen. Misstänker feber då jag ibland är osäker på om jag är vaken eller om jag drömmer. Det är lite förvirrande, om jag säger så.
Starka Deja Vu upplevelser har jag ibland också. Och de står mig till marken, bokstavligt talat. Jag måste sätta mig ner, där jag är just då, och bara försöka andas.
Det är fasiken inte kul att vara sjuk/ha feber, när det är sommar. Usch.

Tror jag ska slänga mig i soffan snart och antingen kolla på film, eller fortsätta på mitt pussel. Här kommer en släng av deja vu igen...........................................................................................................................................................................................*kallsvettas*
Fyfan vad otäckt det är.....

Tryck inte

Tryck inte på mina knappar, för jag vet inte hur mycket jag har kvar att spela på!

Jag mår inte jätte bra varken fysiskt eller psykiskt. Jag har fått ont i halsen och har en grym huvudvärk. Måtte jag inte bli sjuk igen! Snälla!
Psykiskt är jag lite neråt. Men det känns ändå okej. Mamma och lillasyster var nyss här och hälsade på. Vi fikade och jag fick kvar bullar, kakor och en tårta.
Nu har jag att mumsa.
Till mat... ja då blir det sallad. Jag orkar fasiken inte laga någon mat i denna värme.

Nutella och tårar

Tröstäter Nutella chokladkräm och gråter om vart annat. Livet är underbart ibland..
I morgon ska jag upp på stan och till detta Finsam
Sedan har jag semester från psyk. Sista samtalet för denna termin hade jag idag.

Lägger iallafall upp lite bilder.
Mattorna på bilderna var de som mormor köpte åt mig. Vattenmelon åt jag för någon dag sedan. Satte då tänderna i en liten sten som låg gömd. Det kan jag säga gjorde ont.

Chokladkräm är min tröst

Orkar inte skriva mer. Tårarna rinner och jag ska bara försöka stå emot impulser och vakna imorgon istället.