Jag har äntligen bestämt mig, eller jag gjorde det för några dagar sedan. Jag bestämmde mig för att flytta ut till flygeln och försöka. Så igår och idag har jag hållit på att flytta över mina saker från rummet i huset till rummet i flygeln.
Rummet i flygeln är mycket fint.
I fredags slog det mig, nästan två år försent, att min morfar faktiskt är död. Om det inte finns ett liv efter detta så kommer jag aldrig att få träffa honom igen. Jag började nästan gråta när denna tanke slog mig. Men istället för att det kom tårar så satte sig gråten i bröstet och det gör bara så fuktansvärt ont.
Denna vecka har det varit sportlov och det har varit en väldigt kul vecka, med bland annat en dagstur till Borlänge.
Innan jag satte mig här och började skriva så var det många saker som jag tänkte ta upp, men nu är allt helt borta. Jag har glömt vad jag skulle skriva. På grund av nya medicinen så har jag fått mer och mer problem med minnet, igen...
Jag hatar dig för det du gjorde.
Jag tänker spy upp dig tills inget mer av dig finns kvar.
Att du ens hade mage att höra av dig igår, efter nästan 4 månader av tystnad. Fy fan för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar