Nu har jag dreads i håret igen. Det känns hur bra som helst.
Inatt låg jag vaken nästan hela natten, i väntan på morgonljuset. Jag var så fruktansvärt rädd, men jag vet inte vad jag var rädd för. Kanske mörkret, kanske bara känslor, kanske bara blodsmaken i munnen, kanske för att dö........
Hur som helst så måste jag ha somnat någon gång för jag vaknade klockan 9 på morgonen. Så gick jag upp. Äntligen morgon och ljust! Tänkte jag. Men gör ljuset det bättre? Nej!
Jag mår lika illa som jag gjorde i natt. Men självdestruktiva tankar och en rädsla som ej går att beskriva. Fan vad det är skit!
Nu kommer Kim och vi ska äta frukost.
Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar