Men hallå?! Det kan ju för fan inte vara sant! Jag hann inte ens bli helt frisk från min förra förkylning innan jag åker på nästa. Helt otroligt.
Jag pratade med min psykolog om att jag åker på minsta lilla förkylning om någon i min närhet är sjuk, att jag är trött på att vara konstant trött. Hon skulle be läkaren om en remiss till LAB, så ska jag få gå dit och ta blodprov och kolla mina värden.
Jag kan tänka att det är lika bra. Kanske kan de se där om någon inte är som det ska. Eller att allt är som det ska, då behöver jag inte fundera mer över det.
Sedan är det ju inte en jätte roligt upplevelse att gå och ta blodprov. Jag har inte problem med varken nålar eller blod, men det är lite obehagligt ändå. Det är något jag inte gör varje dag. och bli därför ganska snabbt orolig och spänd i kroppen.
*Hostar och snörvlar som en tok*
Känner mig ynklig. Känner mig liten och jag behöver tröst. Tur att pojkvännen slutar för dagen snart.
Det är förresten hemma hos honom jag sitter nu. Jag har ju fortfarande inte någon dator i min lägenhet. Så går det när man är fattig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar