Fröken Duktig

Gick till gymmet i morse, det gick bra trots att jag vaknade med ångest och en stark ovilja. Känner mig negativ. Jag hade hopats på att det berodde på det regniga och mörka vädret som dominerat ett tag. Men idag skiner solen, och inte fan känns det något bättre.
Jag var duktig. Ingen Sobril på nästan 1 vecka. Men jag tog en nyss, fail. Jag var ju så duktig denna vecka och jag ville fortsätta vara duktig, "fröken duktig", även om det betydde att jag plågade mig själv i onödan. För det gjorde jag ju egentligen också.
Allting har två sidor.

Less. Trött. Orkeslös. Meningslöshet.
Ändå gör jag allt jag kan för att må bra. Jag var och tränade, jag tvingar mig att äta, jag testade att sitta en stund i solen på balkongen. "Fröken Duktig" kikar fram.

Hur svårt ska det vara att bara få må bra? Att få må bra i lite längre perioder. Vad gör jag för fel?
Eller är det mitt fel? Kan man byta ut hjärnan. Nej, man kan väl inte det. Så jag tar till flykt istället. Enfaldiga Fröken Duktig, försvinn.