tisdag 17 januari 2012

Första riktiga skoldagen

Helt färdig efter första skoldagen. Jag har nu gjort min första riktiga skoldag på nästan 5 år. Känner mig både nöjd och lite missnöjd.
Nöjd för att jag tog mig iväg trots en stark ångest och gråtattack på morgonen. Jag trodde redan då att det var kört, men icke. Jag tog mig dit. Jag var i skolan i nästan 6 timmar. Jag gick på två av tre lektioner. Där kommer vi utsökt in på varför jag är missnöjd.
Jag borde ha varit på den sista lektionen också. Fröken Duktig talar, jag borde ha, borde ha, borde ha... Blame,blame,blame...
Ångesten satte helt enkelt stopp. Ångest och alla dessa intryck som jag utsattes för denna dag. Det är fasiken inte kul att vara ensam i skolan hela dagen. Sitta själv, röka själv och ingen att prata med.
Well well.

Pratade med läraren som jag hade i sista lektionen iallafall. Berättade som det var och frågade om jag kunde göra något till nästa lektion, om det var något jag skulle missa.
Det var det egentligen inte. Fick en bok och lite att läsa.

Tar det nu lugnt resten av dagen och återvänder till skolan imorgon igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Bra jobbat! Är själv en ängslig typ som lätt oroar mig och då tänker jag att det måste vara sju resor värre för dig. Starkt att dig gå dit öht.

Anna GL sa...

Instämmer med ovanstående, skitbra att du tog dig dit och började! Det kommer att gå bra tror jag, du måste "bara" försöka släppa de höga krav du har på dig själv. Ta en dag i taget så ska du se att det blir lättare (det är klart att du ska göra läxor och så, men jag menar mer att du inte ska gå och gruva dig hela veckorna över skolan - du är duktig och jag tror absolut du fixar detta!). Och du kommer att hitta folk att prata med så småningom, det är alltid jobbigt den första tiden, så är det för alla såvida man inte känner någon sen tidigare, jag lovar. Och det är en känsla iaf jag ALLTID har haft, oavsett hur psykiskt "frisk" jag nu anses vara - jag har alltid haft ångest när jag börjat med något nytt och trott att ingen ska vilja ha med mig att göra, men till slut brukar man hitta iaf NÅN man kan umgås med, vare sig det gäller skola eller jobb. Det kan ta lite tid, men som sagt, du är inte ensam om att känna sådär, lovar! Ju äldre man blir desto mer inser man att alla egentligen är nervösa och rädda innerst inne när de börjar med något nytt, men de är bra på att dölja det. Det skulle inte förvåna mig om de du ska gå i skolan med tyckte att du verkade tuff och självsäker, även om du inte kände sig så inuti.
Lycka till och heja dig!
/Anna

Plaifa sa...

cool blogg!