Det är tyst, fast ändå inte. Jag orkar inte ha musik spelandes. Jag vill inte ha TV:n igång. Jag vill inte att det ska vara tyst, men jag orkar inte med ljud.
Jag blir galen.. (är galen?). Jag känner det på mig. Det kryper runt i kroppen, skär, skriker. Ångest, fast mer panikartat. Panikångest? Möjligt.
Huvudvärk på väg. Kan bero på bristen av frisk luft. Har inte varit ute på några dagar nu. Mer än en snabbis till affären då alltså. Jag orkar inte bry mig riktigt, men jag vet att jag borde.
Den kan bero på spänningar. Allt blir mer påtagligt. Det närmar sig skolstart och jag vill men ändå inte. Jag tror att jag redan ställt in mig på att jag misslyckas.. igen... Och det är så fel av mig att göra det! Det vet jag. Men jag kan inte rå för det.
Slår på lite musik ändå i hopp om att dämpa andra ljud. Får se hur länge jag orkar med alla dessa ljud. Men vad ska jag göra? Alla intryck som egentligen inte borde vara så jobbiga blir alldeles för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar