Natten har varit konstig. Jag hade svårt att ligga still då det kröp insekter på mig hela tiden. Spindlar, larver och skalbaggar försökte ta sig in under min hud och äta upp mig inifrån. Jag har inmte skurit mig på ett par dagar nu, men jag har brännt mig med cigaretter. Jag föredrar att skära, jag vill se blodet rinna. Det är hemsk jag vet, men det är det jag vill. Jag vill se det rinna, helst spruta. Jag vill att livet ska rinna ur mig, ut med blodet.
Jag dras med min ständiga ångest. Jag är rädd, men jag vet inte vad jag är rädd för. Det är det ångest är.
Jag får tvinga mig att göra småsaker som att gå upp på morgonen, sminka mig, äta, kanske göra något på dagen och så sova igen och så vidare.
Jag känner att depressionen är djup igen, kanske inte lika djup som för ett år sedan, men ändå djup. Jag känner att den en dag kommer att bli min död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar