Ännu en dag måste jag stanna hemma från skolan på grund av min ångest. Jag måste anstränga mig för att andas lugnt eller att andas alls. Jag glömmer liksom bort att andas emellanåt. Och jag blir därför snurrig i huvudet.
I helgen mådde jag dåligt. Har gjort det i flera dagar nu utan några riktiga ljuspunkter.
I lördags natt när jag och älskling skulle sova så såg jag maskar hängandes från taket från någon brun sörja. Utan att orka reagera, då jag var påverkad av sömntabletter, sa jag bara till älskling att det hände maskar från taket. Han sade lugnt att det inte fanns några maskar där och sedan måste jag ha somnat.
Jag hatar att må så här. Att ständigt vara deppig och undra om man lever imorgon. Nej jag måste ha hjälp. det här går inte. Visst får jag hjälp av psykolog, men jag måste få veta varför jag mår som jag mår och jag måste få rätt behandling. Kanske är behandlingshem något ändå. Men då vet jag att jag kan få stanna där i flera år och det vill jag inte. Eller vill jag det. Jag vill ju få hjälp. Jag vill få hjälp att sluta skada mig själv. Tror jag ialla fall. Men det är ju det enda som hjälper mot min ångest. Jag vet inget annat sätt, även om det möjligen finns andra sätt.
Erafolket skriker från sitt rike...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar