... blunda en liten stund till" Var min första tanke denna morgon när klockan ringde 07:00.
Detta är förenat med livsfara och självklart somnade jag om. Vaknade 8:00 med ett ryck, studsade upp ur sängen och det bara blixtrade framför ögonen.
Ner på golvet för att inte svimma i denna svimningsattack. Det svartnade för ögonen och susade i öronen. Tilläggas kan göra att jag aldrig svimmat i detta livet.
Stress. Jag klarar inte av stress.
Sminkade mig på rekordtid, och resultatet blev därefter.
Drack ett par klunkar kaffe, sedan rusade jag iväg.
Jobbigt terapisamtal. Började nästan gråta, men tänkte att har jag inte gjort det i terapi hittills under alla dessa år, så ska jag inte göra det nu heller.
Så jag började fundera på hur mycket dessa näsdukar att torka tårarna med, kostar per styck. Hur många det gick åt varje dag och sedan på ett år. Och så tänkte jag: "Ja, mig kan de då inte be om ekonomisk sponsring för näsdukar då jag inte har använt en endaste en."
Nu ska jag dricka den hela koppen kaffe som jag inte hann med när jag vaknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar