Jag tappar ord, meningar blir svammel. Vad är det värt att verkligen försöka göra sitt bästa och ändå är det inte tillräckligt får jag höra?
Jag får höra att jag kanske inte är redo att gå vidare ut i en praktik eller jobb. No shit?! DET vet jag redan. Men betyder detta också att jag inte är redo för skolan? Vad ska jag då göra? Jag passar inte in på arbetsförmedlingen och deras krav och uppenbarligen inte Finsams krav heller.
Vart ska jag få mina pengar ifrån om jag inte är inskriven på någon av dessa två och på så vis får pengar från soc och FK?
Jag får frågan om jag vet vilka krav som verkligen ställs av mig. Nej, det vet jag inte. Jag får då höra att jag hade tur som kom in på Finsam i somras och inte nu i höstas.
Kläderna sitter lite lösare. Vågen kryper lite neråt.
Maten smakar inte som den ska och jag vet att det är något fel när jag inte längre ens är godissugen. JAG, jag lovar att jag är bland de värsta godisråttorna på denna planet.
Drabbades av en av mina attacker igår. Först blev jag jätte glad utan anledning, tok-skrattade, sedan började jag stor gråta.
Jag var som tur var inte ensam <3
Vad är det värt? Allting?
Hur högt är det pris jag får betala bara för min önskan att må bra? Ibland har jag bara lust att ge upp. Lägga mig ner och sova, länge, utan att bry mig om omvärlden.
1 kommentar:
Lyssna inte för mycket på alla andra - lyssna på dig själv, hur du själv känner inför skolan. Om DU känner att du klarar det så gör du det, det är jag övertygad om! Låt för fan ingen trycka ner dig, även om du varit ett "psykfall" enligt vården i många år så är du framför allt en människa och du HAR ju blivit bättre (har läst hela din blogg med intresse). Du klarar det - ge inte upp! Försök åtminstone så har du gett det en chans. Jag tror på dig. /Anna GL
Skicka en kommentar