Jag mår okej, ganska bra just nu faktiskt. Det är konstigt för jag har så mycket att vara ledsen och orolig för. Saker som eventuellt kommer att hända, som jag önskar att de inte skulle göra.
Egentligen borde jag ligga och gråta och vägra röra mig en centimeter, alternativt sitta på balkongen och kedjeröka. Men det gör jag inte. Kanske är det en form av psykbryt? Kanske har jag gett upp? Eller så hoppas jag ännu.
Jag vet inte hur framtiden kommer att se ut. Vem vet det förresten? Men jag önskar att det var lite stabilare än vad det är nu.
Imorgon ska jag skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Känns... okej. Det är det enda jag kan göra just nu, om vi ska få hjälp av soc.
Jag har ringt dem (soc) idag och vi (jag och Per) fick en tid den 7/2. Jojo, något måste göras. För detta går fan inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar