Idag har jag varit en sväng till vuxenpsyk och pratat. Inför skolmötet så skulle jag prata med min gamla psykolog angående vad vi tror passar mig i studietakt - alltså om jag ska läsa på heltid eller deltid.
Mötet gick bra, inga problem.
I morgon skriver jag (bland annat) nationellt prov i engelska. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte alls var nervös. Faktum är att jag är nervös och tycker att ämnet kan bli svårt. Men det får jag väl se när jag väl sitter där imorgon. Usch, in i Aulan med en massa folk och så skriva en uppsats.. Haha, ojojoj...
Men det är väl ingen idé egentligen att gå och vara nervös i förtid. Men jag har en tenens att bli nervös när jag själv inte har någon koll. Visst, jag vet vad ämnet är, men inte mer än så. Detta gör mig orolig och jag kan inte fokusera på någonting egentligen.
Jag ska göra mitt bästa, det är allt jag kan göra.
Jag och Per kollade Avatar idag. Jag tyckte den var riktigt bra. Jag satt där och kollade, och plötsligt slog tanken mig att jag nästan förstår dem som tar livet av sig för att de vill komma till Pandora. Shit, vilken miljö säger jag bara. Speciellt när det blåser storm ute och regnar. Nej, men skämt åsido, hemskt är det att man till och med föredrar en låtsas planet före sitt hem. Om man kunde vända lite på det så skulle jag vilja säga åt dem att: om man lever ett bra liv här på jorden, gör det bästa av det och gör gott, så kommer man till vilken plats man vill när det är dags för en att dö. Men att ta livet av sig... det är ingen lösning. Eller som jag läste någonstans - "Det är en permanent lösning på ett temporärt problem". Jag gillade det uttrycket, därför delar jag med mig av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar