För att jag kan!

Jag kliver upp, äter frukost, sminkar mig, sätter upp håret i någon löjlig fläta, tränar på att le utan att det syns att jag är ledsen. Varför? För att jag för fasiken kan!
Är det något jag är bra på så kan det vara att dölja mitt mående, och då speciellt det dåliga.

Ska snart iväg så jag hinner redovisa till soc innan terapi och ytterligare en NADA behandling. Måste plocka ihop papperna kom jag på nu.
Saker försvinner ur minnet på mig så där plötsligt. Börjar jag bli gammal eller är jag bara stressad? Jag tappar ord och saker jag skulle göra. Jag tänker att "äh, det var väl inget viktigt då" men tänk om det är det. Håller jag på att tappa mig själv?
Nej, masken var det. Visa för fan inte att du är rädd och sårbar.
Nu, papperna. Sedan slö surfa lite innan jag går iväg.