torsdag 2 juni 2011

Som ett streck

Visst lever jag. Men det är nog också allt.
Jag känner ingenting. Jag är varken glad eller ledsen. Jag tror det är medicinens fel. Läkaren sa att det inte skulle påverkas. Det gör det ändå.
Är det såhär jag kommer att känna så slutar jag hellre med medicinen. Utan den kan jag iallafall känna mig riktigt glad.
Jag är hellre deprimerad och manisk om vartannat än att inte känna alls. Allt påverkas. Även allt runtomkring mig.
Jag bara undrar- Vad ska jag göra?

Inga kommentarer: