Hej mina vänner.
Jag är hemma i mitt barndomshem i Grängesberg. Jag åkte hit igår, då jag kände att jag inte kunde eller ville vara ensam. Jag sjönk väldigt djupt denna gång och det var, om jag ska erkänna, så jag funderade på att dö. Det är jobbigt med dessa svängningar, speciellt när jag inte vet hur jag ska handla eller bete mig i dessa situationer. Det blev en spontan visit till min familj.
Idag mår jag bättre, inte helt bra, men det är så jag kan hantera det. Jag kan leva med detta.
Det är positivt då jag inte vill hoppa framför ett tåg.
I dag har jag planerat att åka hem till lägneheten, för ett nytt försök. Förhoppningsvis så är stormen över för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar