Förberedd / Förslag?

Är det klart för denna gång nu? Jag vågar knappt hoppas. Det svänger ju så, mitt mående.
Just nu är det okej. Inga tankar på att dö eller självskada. Känner mig för svag för att hoppas. Jag har slutat hoppas, tror jag. Kommer jag någonsin att må helt bra? Jag tvivlar.
Jag tog upp det på samtalet med min psykolog igår. Jag har mått dåligt i 7 år. 7 ÅR!
När är jag värd att få må bra.
Vi diskuterade och förberedde läkarsamtalet som jag har på onsdag. Som tur är så är det med en annan läkare än han som satte Schizofreni, som min diagnos, efter 20 minuter.
Jag har inte hört något mer från patientnämnden angående det, men jag fick höra av min psykolog att chefen är underrättad om läget, men han är tydligen där så sällan. Så jag får vänta på mitt svar ett tag till alltså.

Jag ska fundera på om jag har några fler frågor än de jag tog upp på samtalet igår.
Jag tror inte att jag har det, det känns som om jag fick fram det jag har funderat på. Men det visar sig.
Jag ställer in mig på det värsta. Jag vill inte ha några mer kemikalier att stopp i mig, men är det så att de behövs.... ja, då är det väl så. Jag tar det då.
Tyvärr har jag den tendensen att långt i förväg föreställa mig det absolut värsta.
Jag blir inte lika förvånad och ledsen då, när det väl händer.

Det råder bloggtorka här i bloggen.
Jag skulle så gärna vilja höra från er vad ni vill att jag ska skriva om. Ge mig förslag!
Jag vet att jag lovade er ett videoinlägg när min blogg firade 600 inlägg. Det var bara så mycket omkring mig då, och jag ber om ursäkt.