Kanske är det bara jag eller så är omvärlden suddig. Lite diffus sådär.
Jag ser sådär lagom mycket, inte för mycket. Jag väljer att inte se. Jag orkar inte se allt skit.
Det har inte hänt något speciellt, men jag känner att jag ramlar. Faller.
I botten finns någon dragningskraft som tvingar mig ner. Jag kämpa, det gör jag alltid, men att inte slå i backen för hårt. Men nu är jag trött. Nernerner...
Världen är ändå lite vackrare, något bättre som suddig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar