Jag drabbades plötsligt av ångest. Fruktansvärd känsla, och när jag inte längre har mediciner för det... då är det inte trevligt. Inget som helst skydd. Jag vet att ångesten i sig inte är farlig, men när det känns som om man ska dö - då känns det farligt.
Vi åt ju som sagt räkor i går kväll. Jag skulle ut med soporna på kvällen, klockan var väl 00.30 ungefär. Jag kliver in i den lilla hissen och börjar åka ner, då stannar den några våninga ner och en gubbe kommer in. Han är naken, okej inte helt, han har kalsonger på sig och stinker alkohol. Han ursäktar sig och förklarar att jag inte behöver vara rädd "för han är snäll". Han klappar mig på armen och säger att jag är "en fin flicka, en mycket fin flicka" Han har en cigarett i handen och när vi kommer ner på bottenvåningen och jag ska gå ut så håller han armen för - antagligen för att stötta upp sig själv. Han är vilsen och säger att "Men jag ska ju till första våningen". Jag säger att då får han åka upp igen.
Det vill jag lova att det var riktigt, riktigt otäckt. Jag bara skakade och kunde nästan inte prata när jag väl kom in i våran lägenhet och skulle berätta för Per.
Usch säger jag bara. Så jävla äcklig jag kände mig. Så jag slängde mig in i duschen.
På schemat idag står det disk och dammsugning. Yay, super kul...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar