Jag satt i väntrummet på vuxenpsyk idag, stirrandes på en tavla föreställande (iallafall) två vita hus, varav det ena huset var större än det andra.
Det fanns en mur runt det större huset, träd prydde tavlan, men inte gården innanför muren. Jag tänkte: Det där är psyk.
Den höga muren runt "psyket" är så välplacerad där. Även om detta jag är på är öppenpsykiatrin, så känner jag ändå av muren. Jag har varit patient på psykiatrin i snart 4 år. Jag mår bättre, men likförbannat sitter jag fast, kvar bakom murarna.
Jag är trött på att gå till psyk och sitta i dessa oerhört trista väntrum.
Jag tog tidningen som låg på bordet och läste istället.
För övrigt så gick det bra. Jag och kontaktpersonen pratade lite. Och jag fick en läkartid i början av februari, men jag förstår inte varför. Onödigt är det iallafall enligt mig.
80 kronor kommer jag att behöva betala för varje besök. Helvete, detta kommer inte min ekonomi att tillåta. Men det måste gå.
Nu jobbar Per och jag sitter fortfarande vid datorn, trots att jag tänkte diska och sedan krypa ihop i soffan och läsa en bok.
Kurre ligger i mitt knä och vilar.
Nu ska jag röka.
Anna-Karin!
Skriv din bloggadress till mig på någon sida.
Jag har lyckats tappa bort den.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar