Jag är rädd. Jag har en aggressiv granne. Jag kan inte förstå att man ska behöva vara rädd i sin egen lägenhet. Jag tassar på tå, jag smyger ut på balkongen efter att ha skjutit upp dörren försiktigt. Allt för att inte höras.
Jag vågar inte gå ut. Jag är fånge i mitt eget hem, och det på grund av en annan person. Ska det få vara så?
2 kommentarer:
Jag vet hur det känns.
Jag själv är livrädd för grannen som bor över mig och min sambo.
Jag vågar inte vara ensam hemma om han åker bort.
*stärkande kramar från någon som vet hur det känns*
Fyfan, det är rent utsagt förjävligt att man ska behöva ha det så.
Finns det ingen ni kan höra av er till? Säga som det är och eventuellt få någon upprättelse?
Kramar tillbaka och hoppas att ni en dag ska slippa det.
Skicka en kommentar