Jag är numera bosatt i Ludvika (Dalarna) med min älskade sambo och pojkvän Per, men är uppvuxen i Grängesberg.
Jag har vuxit upp med mamma, pappa och mina två syskon Markus och Evelina, min familj värdesätter jag högt. Syskonen är tre respektive 6 år yngre än mig. Jag tror att jag ganska tidigt tog på min rollen som storasyster, jag gillade att leka skola med båda mina syskon vilket gjorde att de ganska tidigt kunde alfabetet och enklare matte tal. Även om jag har bråkat med båda mina syskon, speciellt Markus, så älskar jag dem båda. Jag är en stolt storasyster.
De har båda hanterat att jag har mått dåligt på sina egna sätt. Vi har nog aldrig riktigt pratat om just den tiden då jag mådde som sämst, men jag tror nog att de förstod det även om det kanske aldrig riktigt sades.
De satt båda med mig när jag var inlagd på barn- och ungdomspsyk i Falun. De har varit med mig under hela min resa och jag kan bara hoppas att jag inte förstörde för dem genom att må dåligt och utsätta dem för det. Jag ber om ursäkt om så är fallet.
Även till mamma och pappa för allt. Jag är så glad att ni båda fanns vid min sida under tiden.
Jag älskar er.
Nåväl.
Jag är eller åtminstone har varit en riktig drömmare. Ändå har jag inga riktiga drömmar för framtiden. Jag vill bli författare, visst, men annars så vet jag inte. Jag anser mig själv ha alldeles för dålig fantasi, men hjärnan kanske bara vilar :)
Jag kunde sitta i skolan och dagdrömma bort nästan hela dagen. Och jag kände redan i tidig ålder att jag inte var som alla andra.
Jag byggde upp en fantasi värld. Jag började höra röster redan som ung, då förstod jag dock inte att de var röster i den bemärkelsen. De var mina låtsaskompisar och visst följde de med mig hela tiden och gör än idag. Skillnaden är att de nu inte är "kompisar" utan mer elaka djävlar.
Jag hade jobbiga tvångstankar som liten, upp till 12 års ålder, sedan började jag trotsa tankarna och kom tillslut ur detta. Och det är jag så glad över.
För att göra en lång historia kort så upptäckte jag redan då att jag kunde göra vad jag ville. Jag är grymt envis och detta kom nog att bli min räddning. Jag är än idag envis till tusen, men jag använder det mer konstruktivt och jag tror att denna envishet kan göra mig till författare en dag, bara jag går in för det.
Vid 15 års ålder brakade det lös. Det tog sig uttryck i depression, självskadande, hallucinationer och så så småningom även att skolan drabbades. Men mer om min bakgrund tror jag att jag tar en annan gång.
Jag hoppade av skolan för någon vecka sedan nu, då jag har märkt att jag börjar må sämre igen.
Jag gillar att pyssla. Jag stickar gärna, handarbete är som en terapi för mig. Även att skriva. Det är min ventil, så jag mer är en "skrivare" än en "talare". Bakar gör jag gärna med, om jag har ork till det.
Fotografera tycker jag är grymt kul med.
Jag gillar inte lögner och människor som ljuger. Jag sårar hellre med sanningen än att dra till med lögner. Jag anser att det i de allra flesta fall är bäst att bara vara ärlig. Däremot behöver man inte vara brutalt ärlig i alla lägen, man kan tona ner lite och säga saker på ett schysst sätt.
Jag gillar heller inte människor som tror att de alltid vet allt och vet bäst. De tror att de är något och är en bättre människa än alla andra. Nej tack till dem.
I musikväg lyssnar jag helst på hårdrock/metal och det gärna i alla dess former. Jag avskyr dock hiphop och rap. Det ger mig huvudvärk.
Rammstein är ett klart favoritband. Har även sett dem live 2004, det var en av de bästa dagarna i mitt liv.
Jag skulle nog kunna göra detta inlägg ganska så långt, men jag tror att jag avslutar här och är det något ni undrar över så är det bara att fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar