För några timmar sedan drabbades jag av en fruktansvärd tomhet. Och jag vet vad detta innebär.
Jag vet inte varför tomheten kom, jag vet inte vart den kom ifrån. Men den var där. Och den gjorde så ont. Så ont att jag började fokusera på något gammalt, något att få den psykiska smärtan att förflytta sig.
Ännu värre blev det.
Efter tomheten kommer ångesten. Och den kommer stark. Då var det nära igen.
Men jag gjorde mig inte illa. Jag har fortfarande ångest och ska ta tabletter snart. Nu har jag försökt kämpa emot ångesten och vilja till självskada länge nog.
Jag tror jag slutar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar