Jag känner mig så glad.
Jag träffade min mentor på skolan idag. Vi gick igenom lite vad vi skulle ta upp imorgon på mötet med rektorn. Efter mötet med henne skulle jag träffa engelska läraren och göra den muntliga presentationen. Jag var så nervös. Jag pratade om min diagnos, Dissociativ Personlighetsstörning. Jag tänkte att det var lättare att prata om något som berör mig och är personligt, istället för t.ex en historisk händelse.
Och det gick så bra!
Läraren sa att det inte märktes att jag var nervös, att jag tog det lugnt och att det var jätte bra. Och jag kände det jag med, jag är så otroligt nöjd med mig själv just nu.
Plus att jag ser ljuset i tunneln gällande skolan. Jag kommer bli klar med engelskan (har endast nationella provet på fredag kvar), Internationella relationer (en uppsats kvar som är påbörjad) och så är det Matte C som är kvar som jag inte vet riktigt hur jag ligger till.
Men jag lever på detta nu.
Det blev en sen middag här hemma, kyckling och pommes. Och nu är jag så trött.
Hade tänkt lägga upp bilder på bilddagboken idag, men jag orkar inte. Bilder kommer imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar