Jag är nervös. Och jag känner mig något så fruktansvärt elak för att jag behövde ta bort kattens mat och vatten inför kastreringen. Han bara tittade på mig och funderade vad jag gjorde, samtidigt som han letade efter maten när jag ställt bort den. Så tittade han på mig och jamade. Det känns inte okej. Usch.
Om si så där en halvtimme kommer sällskapet som ska följa med. Så behöver vi ordna till toaletten efteråt där katterna (de är två som ska kastreras) så småningom vaknar upp.
Det ska vara mörkt, så jag ska också lägga fram en handduk åt dem, som man kan lägga över buren, så får de vakna ifred.
Jag mår illa. Så illa att jag nästan höll på att spy upp morgonmedicinen nyss. Jag absolut hatar att spy. Som tur var så kväljde jag bara, men det är inte trevligt det heller.
Igår var jag nästintill manisk på kvällen. Jag hade sådan energi och jag var så uttråkad att jag bara kände att jag behövde göra någonting. Jag pratade nästan hela tiden och jag gjorde upp planer på träning. Jag skulle vilja börja träna och bygga lite mage- och ryggmuskler. Men idag känns det istället långt borta.
Hatar dessa upp och ner perioder.
------------12:21 - Efter kastreringen---------
Det gick bra och de båda var jätte duktiga.
De har precis vaknat båda två, så nu torkar jag spyor och bara önskar att de kvicknar till på riktigt snart. Det är så läskigt och ledsamt att se dem såhär... borta.
Jag var med hela tiden. Själva ingreppet var inte så farligt att se, tyckte jag. Det värsta var när de fick sprutan och var sövda.
Jag såg lilla Kurre ligga där och bara titta rakt ut i ingenting. Hade jag inte sett att katterna andades, så hade jag nog trott att de var döda. DÅ kan jag säga att tårarna inte var långt borta.
Men nu är de uppe och vinglar runt. Elaines katt, ser ut att undra mest vart han är. Kurre går runt och letar efter en plats att ligga på.
Jag ska sätta mig och läsa lite nu. Så jag kan skriva en recension på boken och skicka in, så är det ur världen med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar