I går tvättade jag hela dagen, jag städade lägenheten och vad hände på kvällen? Jo, kattfan sätter sig och pissar på den nytvättade tvätten. Då brast det för mig. Jag var trött och började gråta. Helt förstörd var jag. Jag kände bara att det jag gör inte uppskattas. Okej, det var bara katten som pissade på tvätten, så jag överreagerade kanske, men vafan.
Han är kastrerad och ska fan inte göra så.
Då kände jag bara att nu åker kattfan ut, visst att jag kommer sakna honom, men jag orkar inte med när han gör såhär.
Nyss kom mamma, pappa och Evelina på besök. Vi fikade och pratade.
Nu har de åkt hem, och Per kom hem från en kort dag på kursen. Skönt, för jag vill inte vara ensam just nu. Känner mig så ensam på insidan, så jag vill inte vara ensam fysiskt med.
Jag kan väl kanske inte påstå att jag mår toppen och jätte bra. Vilken är tråkigt, men tanke på att vi snart åker till Göteborg jag och Per.
Troligen därför jag är nere. Jag tillåter inte mig själv att ha roligt. Utan då måste jag först gå ner mig rejält innan. Mitt psyke suger. Skulle gärna byta ut det om jag kunde.
Känner mig tråkig, och vill ha ett nytt utseende. Inte plastikoperationer, men nya kläder, fina kläder, speciella kläder.
Nu känner jag att det snart kommer gå över styr med mitt klagande, så jag avslutar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar