Små smulor är ju också bröd + uppdat.

Detta ska bli spännande. Jag har skyhög ångest och ska snart upp på stan = inte bra.
Upp på stan ska jag för att fylla i tattoon, men det är absolut inte därför jag har ångest. För den som nu trodde det. Nej jag vet inte vart den hör hemma riktigt. Men inte fan är det kul. Känns som om jag ska spy av all ångest när som helst.

Jag är inne i en sådan "svacka-period" igen. Jag är deppig, har ångest och gråter helt plötsligt utan anledning. Detta är jobbigt, inte minst för de som jag har närmast. Det känns så fel att jag ska behöva drabbas av detta. Många gånger har jag ställt mig frågorna: "Varför?" och "Vad har jag gjort för att förtjäna detta?".
Inte en enda gång har jag lyckats komma fram till något svar. Men små smulor är ju också bröd, och jag antar (men jag vet inte) att det som jag varit med om, även om det varit småsaker, bidrar till mitt dåliga mående. Men jag kan också fundera på varför jag inte bara kan lägga det åt sidan. Ta av mig ryggsäcken och lämna den.
Trots att jag tänker så, så vet jag ändå inte vad det är som riktigt är dessa smulor. Därav kan jag inte bara ta av mig ryggan och lämna den.

Det är varmt idag med. Jag har knappt rört på mig än och jag är redan supervarm.
Ser inte framemot promenaden upp på stan som väntar. Och komma alldeles svettig och varm till studion.
Skjuter ni mig om jag säger att det gärna får bli lite svalare?


-------------14:43---------------
Nu är jag tillbaka från stan och har fyllt i tatueringen. Det känns riktigt bra att ha det gjort.

Bild på detta:

När jag kom hem kände jag mig lite hungrig, eller ganska jätte hungrig. Så jag kokade mig makaroner och kom på att jag hade kinamat från igår i kylskåpet (jodå det går att äta tillsammans denna blandning).
Men när jag väl satte mig ner för att äta, så fick jag inte i mig många tuggor innan jag var mätt.
Det måste bero på värmen att jag inte orkar eller har riktigt lust att äta.
Plus att jag är så trött att jag knappt orkar stå på benen. Funderar på att slänga mig i soffan och kolla på tv. Men det finns väl inget att se. Kanske somnar jag på soffan en stund.

Jag bangade ur på att ringa barnmorskan i morse. Jag hatar att prata i telefonen. Ångesten når skyhög nivå och så minns jag inget efteråt vad jag sagt. Usch.
Men imorgon så måste jag. Jag vet att jag måste det.


Kom ihåg att ställa frågor till mig. Sista dagen idag, så svarar jag på era frågor imorgon!