Strul med försäkringskassan/arbetsförmedlingen resulterar i att våra räkningar inte kommer att kunna betalas i tid. Det suger att inte ha några pengar.
Och det tar hårt, åtminstone på mig. Jag mår inte bra av denna oro över att inte ha några pengar.
Satt och försökte fylla i CSNpapprena igår. Men jag är för trött och borta i huvudet för att förstå vad det är jag ska fylla i.
Jag hoppas så innerligt att jag får bidragsdelen från CSN. Att stå och betala av ett lån i 3 år efter, känns inte kul. Det visar sig. Den som lever får se.
Tankarna far igenom huvudet. Hur länge och hur mycket ska man behöva gå igenom innan det löser sig, eller bara flyter på något så nära normalt.
Humöret är fortsatt upp och ner.
Jag och min älskade sambo har idag städat lägenheten. Ett bord, som bara har stått i vägen, fick vi ner i förrådet. Så nu fick vi mer plats i vardagsrummet.
Han åkte nyss iväg till en kompis och jag sitter här med en kopp buljongsoppa (gjord på en halv buljongtärning och vatten), fattigmans mat. Snart är det väl det här vi kommer att få leva på, när vi lever på gatan.
Jo det är så det känns.
Soc vill ju inte hjälpa till. Man ska antingen vara luspank och/eller ha minst ett barn, för att få bidrag.
Kanske skulle man dra på sig något beroende. Sätta sig där på sockontoret och dra en lina framför dem. Kanske får man då pengar.
Sorry, tankarna är inte riktigt i schack just nu.
1 kommentar:
Stackare...jag har oxå lite problem med försäkringskassan just nu. Det suger. Man får ingenting gjort, räkningar som inte kan betalas. Tur att man har en sambo som kan hjälpa en..Usch..Fk är verkligen sjukt jobbiga. Dom o deras himla regler.
Må bra!
Kramar
Skicka en kommentar