Kom nu hem från ett möte på psyk med min psykolog och en dam från försäkringskassan. Damen var mycket trevligare än kärringen på Soc. Och tack för det. Hade jag blivit bemött likadant denna gång så vette fan vad jag hade gjort alltså.
Det är en djungel med allt detta. Men i det stora hela så var det så att jag just nu ändå inte kunde få pengar från FK, tyvärr, känner jag. Oron för det ekonomiska kommer alltså att få fortsätta ett tag till.
Det blir att vända på kronorna till och med att jag eventuellt får pengar från CSN i höst.
Detta suger rejält, alltså. Hur ska vi kunna leva här hemma egentligen? Hur kan det vara tänkt att jag (som är en individ) ska leva på min älskade sambo (som är en individ)? Vad är det för ett sjukt samhälle egentligen?
Som tur var så var damen som sagt trevlig och la fram det på ett schysstare sätt än vad de på Soc gjorde. Och det gjorde att jag inte tog detta alltför hårt denna gång.
(Eller så har jag bara helt enkelt gett upp)
Det känns som om jag sitter i en karusell på grund av alla tankar. Min hjärna spelar mig ständiga spratt och jag bara hänger med.
En ganska passande bild just nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar