Jag sitter och stirrar. Stirrar på ingenting, ögonen kan inte fokusera. Jag är trött... på alla sätt och vis. Problemet är att all sömn i världen skulle ta bort all trötthet. Nej, det är något annat.
Himlen fylls av svart rök och täpper igen.
Har nyss unnat mitt hår en inpackning. Till vilken nytta egentligen?
Känner mig deppig och ångestfylld. Mina fingrar är stela av all spänning i kroppen. Jag tar ett fast tag om mig själv och hoppas att detta släpper snart.
Jag har nervryck i hela kroppen med. Nyss satt jag i soffan, då ryckte det i benet så det riktigt syntes. Och det känns ju så vidrigt.
Nu struntar jag i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar